ElinTerese

Helgen var underbar.

U N D E R B A R

Läger på Enandergårde med de bästaste konfirmanderna ever. Så det så. Och ledarna är inte dumma de heller ;)

Självbild, vänskap, kärlek och sex stod på schemat. Många frågor och diskussioner.

Utöver det: Monitos, lekar, myror, dunkande vattenpumpar, forsande element, chips, premiärdopp, film, kramar, kullerbyttor, flygturer, karuseller, kubb, grillning, paneldebatt, spex, skratt och massa annat. Skratt borde egentligen stå med mellan vrtannat ord. För oj vad jag skrattade.

Om en månad är det läger igen. Längtar.

Längtar gör jag även efter Gustav. Han sitter på planet just nu, om en och en halv timme ska det landa på Landvetter. Då ska jag stå där.

Äntligen måndag.

Nu börjar det kännas på riktigt.
De senaste dagarna har jag varit förvånad att jag inte kännt mer. Det har gått bra. Men så igår.
Igår slog det mig i magen. Och jag blev halv. Bara sådär.

Jag gick och la mig halv.
Jag vaknade halv.

Den andra halvan är i Israel.


Idag åker jag på konfaläger. Tack och lov för det. Fullt upp is the shit.

I detta nu sitter fyra (förhoppningsvis) glada tjejer från Gävle på ett tåg till Göteborg! Hipp Hurra! Can't wait to se ya'll!

Varför finns det ingen snabbspolningsknapp till livet som till TV:n? jag vill att de ska vara framme NU!

Nu måste jag springa tillbaka till jobbet!

Efter två dagar med personalen i Skagen satt jag och mina två bilkamrater återigen i bilen på bildäck och skulle strax få åka av båten och in i Göteborg. Föga anade vi att kvinnan i bilen intill hade flytt Danmark för att få vara med sin älskare i Göteborg. Jo, minsann. Så var det. Denna kvinna, kanske i 50-årsåldern, hade sedan barnen flyttat hemifrån känt sig onödig och oförstådd. Men - efter en helg i Göteborg hade hon träffat sin soul mate!  En 20-årig stockholms bratz som studerar på Chalmers. Jo, minsann. Hon är nämnligen en riktigt cougar, den här kvinnan. Äntligen fann hon någon som behövde henne! Till berättelsen hör givetvis också att kvinnan är rik, väldigt rik. Vilken student har inte nytta av det? Jo, alla. Och kvinnan får i utbyte ut ömhet och galet sex med en ung, tränad och villig ung man.

Allt detta listade vi ut genom att spana på kvinnan i fråga genom fönstret på bilen. Det ni.

Torsdagar inleds fortfarande med flygande bebisar, även om vi inte sjunger just den sången. Men de flyger i alla fall. Och dansar. Få sjunger, men jag vet att de vill. Noel ropar mamma. Det gör faktiskt Axel med, fastän det är pappa som är där.

Jag är alltid först på plats i personalköket när det är dags för lunch. Varför har jag aldrig reflekterat över. Men först är jag. Och sist därifrån med för den delen. Har man en timmes lunch ska man utnyttja den, det är min eviga filosofi.

Efter lunch går jag ner i källaren. Vad som sen händer i källaren vet man aldrig. Men alltid är det någon som gråter, skriker eller skrattar. Kuddar kastas och färg spills. Och alltid är det någon som inte får vara med. Är grenarna på träden inte tjockare än ens eget lår så får man inte klättra, även om de grenarna alltid har hållt tidigare. Hårda bud i Mellerud, anser somliga. Tack och lov, tänker ängsliga volontärer som inte fattat att barn klarar nästan hur mycket som helst innan de går sönder totalt.

Sen kan vad som hels hända. V a d  s o m  h e l s t. Jag och MFE har vår timme. En värdefull och högt uppskattad timme. En flummig och störtlöjlig timme. Fylld av muterade teologiska maskar, bland annat.  Många djupa, filosofiska tankar har utretts (och skapats) under denna timme. Och bara så att alla vet det, så hände det inget som helst märkvärdigt när Saul blev Paulus. Ingenting alls. Så, nu kan ni sluta leva i den illusionen.

JJ är en mycket musikalisk man. Han överraskade mig och MFE i personalköket idag. Jag och MFE satt och åt och på bordet stod fem stycken kaffetermosar. JJ kommer in, hämtar två skedar, ställer termosarna tätt intill varandra och harklar sig. Jag och MFE, som tidigare inte reflekterat över vad det var han höll på, gav honom genast vår uppmärksamhet. Aldrig anade vi vad vi skulle få se. JJ gav en sked-på-termos konsert. När han var klar bugade han och gick. Vi skrattade så att tårarna sprutade.

Det kom utpressningsbrev till kyrkan idag med. Några islänningar som sa att om vi la 30 miljarder euro i soptunnan utanför den isländska ambassade skulle de skruva av vulkanen. Det ni. JJ och MFE kom på att det måste vara USama Binladur som ligger bakom. Såklart.

Kvällen avslutades med tankar kring bön och mannen under bordet.

En helt vanlig torsdag, helt enkelt.


Att söka volontäråret är det bästa jag någonsin gjort.

Jag har kanske, eventuellt, möjligtvis börjat dikta igen.
Det var det längesedan jag gjorde.
Men den här veckan lossnade det lite, tack vare en skjuts i kursen Unga röster som jag läser.
Det känns bra.

Jag brukade dikta jättemycket förut. Det var det perfekta sättet för mig att lufta känslor. Men sen hände något, och det tog liksom slut. Orden tog slut, typ. Ett tag kunde jag fylla tomheten med noveller, men det gick över fort det med. Men nu kanske det vänder?

Alla mina dikter, och nästan alla noveller finns samlade på internet, om någon skulle vara intresserad av att läsa?
Gå in på www.sockerdricka.nu, klicka på "Författare" i spalten till vänster och sök på användarnamn : Elinjag

Är man intresserad av att se en ny sida av mig kan mina dikter vara en bra idé. Allt sånt som jag inte sa högt hamnade ofta i dikter istället. Om man å andra sidan vill leva i illusionen om att jag är oskyldig, perfekt och osårbar bör man nog låta bli.

Jag är seg.
Jag borde plugga.
Jag ska plugga.
Men jag vill inte.

Suck.

100 dagar kvar.

Nej, det är inget skämt. Det här är allvarliga saker, och absolut ingenting att skämta om.
Jag har kramat Håkan Hellström. Ja jisses.

Jag och M var på hans konsert i går (fredag). Det var helt fantastiskt. Alla i Gevaliasalen stod upp, så gott som hela tiden. Så jäkla underbart.

Framför oss satt GD's musikrecensent. Han hade väldigt roligt åt att jag och M shakade loss totalt. Men så skrev han en bra recension också. Något annat hade i och för sig varit omöjligt.

Det var ett sådant liv.
Det var ett sådant drag.
Håkan var så engerad i publiken.
Publiken var så engerad i Håkan.
Vi älskar Håkan, och Håkan älskar oss.

När han kom ut på scenen en andra gång sjöng han Kom igen Lena, och klev av scenen. Vi hade platser på 11:raden, och hade inga som helst tankar på att vi skulle komma i kontakt med Håkan. Men jodå. Inte nog med att han faktiskt sprang ut på vår sida av scenen, han sprang ju fram till oss! Kramade om oss och några andra tjejer som rusat dit, sedan ställde han sig på en stol, dansade och sjöng lite, och sprang tillbaka till scenen.

Vi hade helt klart kvällens bästa platser.



Så jävla underbart.

Det jag inte trodde var möjligt.
Det många andra inte trodde var möjligt.
Nu har det hänt.

Jag har slitit. Och jag har kämpat. (typ)
Men nu är det klart.

Ingen mer geografi.
Thank you Lord.

Där är jag nu. Jag och Lisette har betalat för denna dator i en timme. Minsann.

Idag har vi rumlat runt med våra små konfirmander i Stockholm... Det var en upplevelse. Fast värst var det igårkväll, på vandrarhemmet. Ja jisses, säger jag bara... Ett gäng engelsktalande killar stod i vår korridor festade loss. Ordentligt. Och de tyckte att våra 14-åriga konfirmander skulle vara med... Men jag tror jag skrämde bort dem. En av konfirmanderna bad mig förklara för killarna varför vi var i Stockholm, så jag sa"We're from church! We're here to find Jesus!" Jag är inte säker på att han trodde mig, men men. Det är ju faktiskt nästan sant.

Nu sitter vi alltså på t-centralen och väntar på att vårt tåg ska gå. Det är en och en halv timme kvar till dess, ungefär. Lite mer, om man ska vara exakt.

Jag känner mig väldigt trött och flummig. Det förklarar kanske detta osammanhängade inlägg?

M! Vi har köpt en Plupp-bok till Sara!! :D Hur kul är inte det? ^^

Nej. Nu vet jag inte vad jag ska skriva. Haha, jag känner mig som Em^^ Här du det, Em? Hoppas du tar åt dig ;)

Japp. Nepp. Vi säger väl så.

Åh, jag hoppas jag kan sova på tåget.

Det är något särskilt med paj.
Och med chips.

Jag ska också köpa för stora byxor.

Det finns så mycket jag vill göra. Det fnns ännu mer jag vill förändra.

Näst intill varje dag dunsare det ner en katalog eller broschyr från en högskola/ ett universitet som vill hjälpa mig med min framtid. Är det inte fint? Eler så ramlar det in nåt klatshigt: "Vet du inte vad du ska göra efter gymnasiet? Vi har svaret!" Ain't that great?
Men tänk om jag inte söker svar? Tänk om jag vill jobba kvar på Rusta, bara för att det är enklast så?
Det där är inte sant. Jag vill inte jobba kvar på Rusta. Dessutom är det inte enklast så.

Nu blev det fel. Det var inte det här jag skulle skriva om.
Jag skulle skriva om M. Och om J. Där finns det saker att förändra. Där finns det saker att göra. Hjälpa.
Men... nu blev det inte så. Det blir istället ett högst egocentriskt inlägg.
JAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAG.
Typ så.

Det finns så mycket jag vill göra. Men var fasen ska man börja? Enligt E är det enkelt! Man bara söker till allt man vill, och så kan man bestämma sig sen. Det är väl praktiskt? Vad han inte tänker på att han själv - efter två år - fortfarande jobbar kvar på Fiberdata. Så det är kanske inte så enkelt i alla fall. Nu är jag orättvis. I Es fall finns det omständigheter, och det vet jag. Förlåt. Men det skrämmer mig att du fortfarande inte har kommit iväg, trots att du vill så mycket.

Jag vill stå på scen.
Jag vill synas på bioduken.
Jag vill skriva poetiska böcker.
Jag vill jobba som volontär.
Jag vill plugga religion.
Jag vill plugga till socionom.
Jag vill bli psykolog.
Jag vill resa.
Jag vill studera utomlands.
Men jag vill inte bli präst.

Framförallt, så vill jag göra allt bra.
Hör du det?
JagvillJagvillJagvill.

Det finns så mycket jag vill göra.

Japp. 2008 har tagit slut. Det är nya tider på gång, 2009 för att vara exakt. Jag har inte gett några nyårsöften. Det känns mycket bra.

Nu tänker jag vara mer fjortis än jag normalt är. Jag känner att jag behöver det.

Såhär ligger det till:
För ett par veckor sedan köpte jag en helt sjukt snygg klänning. Men, det fanns ett problem med denna klänning märkte jag när jag kom hem och provade den utan BH: mina bröst var för små för att bära upp den stora urringningen!! Panik. Hur som helst så har jag sett en massa saker man kan sätta på brösten för att de ska bli lite större och så utan att man har BH, så jag släppte paniken och tänkte: det orndar sig. Men oj, så jag bedrog mig.
Jag har letat och letat, men ingenstans har jag hittat något som kan hjäpa mig med mitt problem.

Igår var det dags att använda klänningen. Det var byårsfest, och jag ville verkligen ha klänningen på mig. Jag gjorde ett sista försök i mitt sökande efter hjälp, men inget fanns att finna. Jag beslöt mig för att helt enkelt försöka sy upp urringningen lite, men misslyckades även med det. Allt såg hopplöst ut och jag blev otroligt frustrerad.

Men - då kom min riddare utan blank rustning och räddade mig. Han hade dubbelhäftande tejp! En tejpbit på vardera bröst och sen var det ju fixat! Jag flashade mig ingenting under hela kvällen. Det ni.

Jag lyssnar på Markuc Krunegård. Mest p grund av att jag kan, för jag har Spotify!

Gott nytt år ^^

Jullov! Wohoo!

Detta firades med att vi gjorde julgodis. Lovely. Varför äter man inte julgodis året om? Visst, det skulle inte vara julgodis längre, men spelar det verkligen någon roll? Vad är det till exempel för fel på året-om-tryffel? I would like it.

När vi sedan började smälla i oss av godiset började det bästa med vår mysiga eftermiddag: själva myset. Det är så överskattat att altid göra saker. Täk att bara sitta ner, fyra tjejer i en soffa,  med tv, dator och godis. Allt på samma gång. Inga tvång på att prata hela tiden, inga tvång på att vara så aktiv. Bara vara. Jag älskar att bara vara.
Grejen med att bara vara är att det bara går med dem man känner sig bekväm med. De man inte är rädda att sitta tysta med. För tystnaden kan vara en viktig del i bara-varandet. Det är under tystnad man som bäst bara är.

(Ja, jag inser faktiskt att det blir något flummigt med varianterna av bara vara jag använder, men jag tycker att det är lite charmigt, så jag tänker fortsätta!)

Man kommer varandra närmare också när man bara är. Det tror jag stenhårt på. Kanske just på grund av tystnaden. Som Ronan Keating skulle ha sagt: You say it best when you say nothing at all. Sådant händer bara under ett bra bara vara. Och det hade vi idag! Ett riktigt bra bara varande var det. Minsann.

Jag blev tvungen att lyssna på You say it best when you say nothing at all nu.

It's amazing how you can speak right to my heart
Without saying a word you can light up the dark
Try as I may I can never explain
What I hear when you don't say a thing

The smile on your face let's me know that you need me
There's a truth in your eyes saying you'll never leave me
The touch of your hand says you'll catch me wherever I fall
You say it best, when you say nothing at all

Oh, just det! Om L skulle fråga, så hånglade jag med Malin. Och han störde.

Jag vill börja med att be om ursäkt för det jag nu tänker erkänna. Många kommer tro att jag är galen, och det är jag också, men det hör inte hit. Men jag ber er, döm mig inte. Är ni beredda?

Jag tycker inte om julen.

(Paus för reaktion)

Hur känns det? Sitt ner en stund, ta ett glas vatten, snart känns det bättre.

Jag kan förklara detta hemska erkännande. Jag är skilsmässobarn. Nu tror jag att vissa av er där ute kan förstå mig, men för er som inte gör det ska jag förklara.
För nio år sedan, ganska exakt, berättade min mamma för pappa att hon inte ville leva ihop med honom längre. Den julen blev den konstigaste någonsin. Sedan dess har det inte blivit så mycket bättre. Det har varit jular fyllda med skuld över att man inte kan vara med båda föräldrarna samtidigt. Hela tiden sitter antingen mamma eller pappa och längtar efter sitt barn. Det får en att känna sig maktlös och full av ångest.
Numera är det bättre. I och med att jag ar blivit äldre, skaffat pojkvän och hela köret så är det nu friare angående var jag kan fira jul. Men varje år så kommer alla känslor tillbaka. Inte kul. Men bara man får gråta en skvätt, muttra lite då och då och hittar ljuspunkter så går det. För givetvis finns det ljuspunkter med julen!

Det alla bästa med julen är maten. Janssons frestelse, sill och potatis, revbensspjäll, ris a la malta och mycket, mycket mer. Jag är alltid på väg att föräta mig, men än sen? Det är ju så in i h****** gott! Och så har vi julens alla lukter. Mmm... Lukten av mammas nybakade julgodis, granen och (förhoppningsvis) lukten av snö.

Något jag funderat över nu på sistone är VARFÖR vi egentligen firar jul..? Jag förstår det där med tradition, men vad är det egentligen för tradition? Nej, detta måste undersökas närmare. 
1. Jesus. Många anser att vi firar jul eftersom Jesus föddes då. Men det gjorde han inte. Han är född nångång i april, tror jag det var. Det blev fel i beräkningarna när man bytte mellan den julianska och den gregorianska kalendern. 
2. Tomten. Tomten, det är ju en fin gammal svensk tradition. Ja, småtomtar är svenska, men inte han som kommer med julklappar. Han är tysk. Eventuellt är nissarna svenska. Detta kanske innebär att tomtemor har svensnkt påbrå...? Vi har alltså en tysk/svensk tradition. 
3. Julklappar. Detta är en engelsk tradition. Från början kallades det typ "boxing", och det gick ut på att man knackade på hos dem man ville och kastade sedan in en liten "present", sedan sprang man därifrån. Det är ju ganska långt ifrån vad vi gör idag.
Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta, men jag har ganska kul, så jag fortsätter lite till.
4. Julgran. Ja, den är tysk den med. Så mycket mer finns inte att säga.
5. Julskinka. Julskinkan är hednisk. Den har vi väl kvar från nån midvinterblot eller nåt... Skinkan har i alla fall representerat Särimner, en galt från asatron. Honom slaktade man varje dag, sedan samlade man ihop benen och så återuppstod han. Mycket praktiskt.


Så ser alltså vår fina tradition ut, egentligen.

Detta är inte bara ett klagoinlägg om julen. Det är så mycket mer. Det är mitt försök att komma in på bloggbanan igen. Inte helt frivilligt, men nästan.

Music for the masses! Just nu srömmar To be with you med Mr Big ut genom högtalarna. Mycket mysig låt.

Hold on little girl
Show me what he's done to you
Stand up little girl
A broken heart can't be that bad
When it's through, it's through
Fate will twist the both of you
So come on baby come on over
Let me be the one to show you

I'm the one who wants to be with you
Deep inside I hope you feel it too
Waited on a line of greens and blues
Just to be the next to be with you

Nej, det här har jag inte tid med. Jag har filosofi att göra.
Ciao!

Nu var det längesedan jag bloggade. Men det sa jag faktiskt redan när jag började, att jag förmodligen skulle ha svackor. Jag är en period-människa, jag gör saker flitigt i perioder. Vem vet, nu kanske jag kommer in i en ny blogg-period? I hope so, för jag tycker ändå om att blogga. Men jag vill ha något att säga. Ett budskap, typ. Haha, jag behöver väl känna mig speciell eller något, jag vet inte. Men så är det i alla fall.

Dagens ämne blir i alla fall stora täcken. Och då menar jag STORA täcken.
Erik fyllde 20 för lite mer än en vecka sedan, och då fick han ett stort täcke. Det är 220 x 230 centimeter stort. Det du. Under det är det minsann inga problem att få plats två stycken. När vi skulle sova under det första gången la vi oss helt under det, och hittade nästan inte ut igen. Så stort är det. Det du.
Jag sov hos Erik inatt, och han började mycket tidigare än jag, så jag låg kvar i sängen efter att han klivit upp. Då insåg jag på allvar hur stort täcket var. Gigantiskt. Oändligt. It's an ocean. Helt sjukt mysigt. Jag kunde liksom rulla in mig i täcket utan att det blev trångt eller svårt att röra sig. Det är det minsann inte ofta man kan göra. Men med ett så stort täcke går det alldeles utmärkt. Man behöv er absolut inte frysa, vilket är bra. Jag verkligen hatar att frysa, och nu behöver jag inte vara rädd för att göra det hos Erik. Nice.

Hehe, okej, jag sa tidigare att jag ville ha ett budskap. Fel ordval. Jag insåg nu att jag inte får ut ett budskap av att prata om täcken, så jag får nog omformulera mig. Jag vill ha ett ämne att skriva om. Jag vill hålla mig någorlunda enhetlig. Och de senaste månaderna har jag varit allt annat än enhetlig. Men nu är jag tillbaka på banan igen. I alla fall nästan. Nu känner jag att jag kan skriva om saker igen. Till exempel täcken.  Jag kommer nog hitta ännu fler meningslösa saker att skriva om. Jag tänker i alla fall jobba på det.

Nu lyssnar jag på Håkan Hellströms "Jag var bara inte gjord för dessa dar"

Ta mig till den där festen i stan
Där människor är som du och jag
Dom dansar högt över varje lag
Och där vill jag också va


"Dom måste lära sig gå"
Det är vad folk säger om oss två
Vi måste gå härifrån
Innan vi ligger på kyrkogårn som alla innan oss...


Jag var bara inte gjord för dessa dar
och dessa dar var inte gjorda för mig


Nu ska jag iväg på ungdomskväll!
So long