En helt vanlig torsdag
Torsdagar inleds fortfarande med flygande bebisar, även om vi inte sjunger just den sången. Men de flyger i alla fall. Och dansar. Få sjunger, men jag vet att de vill. Noel ropar mamma. Det gör faktiskt Axel med, fastän det är pappa som är där.
Jag är alltid först på plats i personalköket när det är dags för lunch. Varför har jag aldrig reflekterat över. Men först är jag. Och sist därifrån med för den delen. Har man en timmes lunch ska man utnyttja den, det är min eviga filosofi.
Efter lunch går jag ner i källaren. Vad som sen händer i källaren vet man aldrig. Men alltid är det någon som gråter, skriker eller skrattar. Kuddar kastas och färg spills. Och alltid är det någon som inte får vara med. Är grenarna på träden inte tjockare än ens eget lår så får man inte klättra, även om de grenarna alltid har hållt tidigare. Hårda bud i Mellerud, anser somliga. Tack och lov, tänker ängsliga volontärer som inte fattat att barn klarar nästan hur mycket som helst innan de går sönder totalt.
Sen kan vad som hels hända. V a d s o m h e l s t. Jag och MFE har vår timme. En värdefull och högt uppskattad timme. En flummig och störtlöjlig timme. Fylld av muterade teologiska maskar, bland annat. Många djupa, filosofiska tankar har utretts (och skapats) under denna timme. Och bara så att alla vet det, så hände det inget som helst märkvärdigt när Saul blev Paulus. Ingenting alls. Så, nu kan ni sluta leva i den illusionen.
JJ är en mycket musikalisk man. Han överraskade mig och MFE i personalköket idag. Jag och MFE satt och åt och på bordet stod fem stycken kaffetermosar. JJ kommer in, hämtar två skedar, ställer termosarna tätt intill varandra och harklar sig. Jag och MFE, som tidigare inte reflekterat över vad det var han höll på, gav honom genast vår uppmärksamhet. Aldrig anade vi vad vi skulle få se. JJ gav en sked-på-termos konsert. När han var klar bugade han och gick. Vi skrattade så att tårarna sprutade.
Det kom utpressningsbrev till kyrkan idag med. Några islänningar som sa att om vi la 30 miljarder euro i soptunnan utanför den isländska ambassade skulle de skruva av vulkanen. Det ni. JJ och MFE kom på att det måste vara USama Binladur som ligger bakom. Såklart.
Kvällen avslutades med tankar kring bön och mannen under bordet.
En helt vanlig torsdag, helt enkelt.
Att söka volontäråret är det bästa jag någonsin gjort.
Jag är alltid först på plats i personalköket när det är dags för lunch. Varför har jag aldrig reflekterat över. Men först är jag. Och sist därifrån med för den delen. Har man en timmes lunch ska man utnyttja den, det är min eviga filosofi.
Efter lunch går jag ner i källaren. Vad som sen händer i källaren vet man aldrig. Men alltid är det någon som gråter, skriker eller skrattar. Kuddar kastas och färg spills. Och alltid är det någon som inte får vara med. Är grenarna på träden inte tjockare än ens eget lår så får man inte klättra, även om de grenarna alltid har hållt tidigare. Hårda bud i Mellerud, anser somliga. Tack och lov, tänker ängsliga volontärer som inte fattat att barn klarar nästan hur mycket som helst innan de går sönder totalt.
Sen kan vad som hels hända. V a d s o m h e l s t. Jag och MFE har vår timme. En värdefull och högt uppskattad timme. En flummig och störtlöjlig timme. Fylld av muterade teologiska maskar, bland annat. Många djupa, filosofiska tankar har utretts (och skapats) under denna timme. Och bara så att alla vet det, så hände det inget som helst märkvärdigt när Saul blev Paulus. Ingenting alls. Så, nu kan ni sluta leva i den illusionen.
JJ är en mycket musikalisk man. Han överraskade mig och MFE i personalköket idag. Jag och MFE satt och åt och på bordet stod fem stycken kaffetermosar. JJ kommer in, hämtar två skedar, ställer termosarna tätt intill varandra och harklar sig. Jag och MFE, som tidigare inte reflekterat över vad det var han höll på, gav honom genast vår uppmärksamhet. Aldrig anade vi vad vi skulle få se. JJ gav en sked-på-termos konsert. När han var klar bugade han och gick. Vi skrattade så att tårarna sprutade.
Det kom utpressningsbrev till kyrkan idag med. Några islänningar som sa att om vi la 30 miljarder euro i soptunnan utanför den isländska ambassade skulle de skruva av vulkanen. Det ni. JJ och MFE kom på att det måste vara USama Binladur som ligger bakom. Såklart.
Kvällen avslutades med tankar kring bön och mannen under bordet.
En helt vanlig torsdag, helt enkelt.
Att söka volontäråret är det bästa jag någonsin gjort.
Kommentarer
Postat av: malin
grattis till bloggandet! haha
jag vill också gå på konsert :)
snart kommer norrland till dig och lever volontärliv, we can't wait!
Postat av: malin
MEN IDAG ÄR INGEN VANLIG TORSDAG,
IDAG KOMMER MATILDA, ELIN, LISETTE OCH MALIN TILL GÖTET! HURRA HURRA HURRA!
(lite många stavelser i andra raden, but i hope you dot the message!) ^^
Postat av: ElinTerese
haha, ja, jo. jag förstår ^^ WOOOHOOO!!
Trackback
