In memorian
I fredagskväll, en andakt i Stenebergsskolans aula...
Text: Johan Lingdén
Det här är för Bengt. Sov gott.
Johan: "Jag ska sjunga En bön, och ikväll sjunger jag för... för en viss person.
Gud se efter hon som är så ung
som går på gatan när natten ligger tung
Se efter hon som ber varje kväll då ingen ser
Hon som har ett hjärta utav sten
Gud se efter han som valde knark
se efter han som aldrig kände sig tillräckligt stark
Han med trasig familj som aldrig fick tiden att räcka till
för det han helst av allt vill
Oh jag vet att du hör, så lyssna nu
Jag vill be en bön för alla dem som inte hittar hem
Jag vill be en bön för alla dem som mist en vän
Jag vill be en bön för alla som behöver den
så att alla kan få hitta hem igen
Gud se efter det barn vars enda vän är gjord av garn
Barnet som gråter i smyg och som ingen till sig tyr
Bara tomhet gjort av tyg
Gud se efter han som har
bara några få dagar kvar
Han som inte levt en hel tid men tvingas ta ett sista kliv
ifrån sitt liv
Oh jag vet att du hör, så lyssna nu
Jag vill be en bön för alla dem som inte hittar hem
Jag vill be en bön för alla dem som mist en vän
Jag vill be en bön för alla som behöver den
så att folket kan få hitta hem igen
Oh jag har en dröm
så lyssna nu
Där är gatorna tomma, flickan fick komma hem
Mannen skärpte sig och tog sig tid för sin familj igen
Barnet tog med sig sin björn
på sitt första kalas
Och han som först var rädd
I himlen fick han svar
I himlen fick han svar
I himlen fick han svar
I himlen fick han svar"
Gud se efter hon som är så ung
som går på gatan när natten ligger tung
Se efter hon som ber varje kväll då ingen ser
Hon som har ett hjärta utav sten
Gud se efter han som valde knark
se efter han som aldrig kände sig tillräckligt stark
Han med trasig familj som aldrig fick tiden att räcka till
för det han helst av allt vill
Oh jag vet att du hör, så lyssna nu
Jag vill be en bön för alla dem som inte hittar hem
Jag vill be en bön för alla dem som mist en vän
Jag vill be en bön för alla som behöver den
så att alla kan få hitta hem igen
Gud se efter det barn vars enda vän är gjord av garn
Barnet som gråter i smyg och som ingen till sig tyr
Bara tomhet gjort av tyg
Gud se efter han som har
bara några få dagar kvar
Han som inte levt en hel tid men tvingas ta ett sista kliv
ifrån sitt liv
Oh jag vet att du hör, så lyssna nu
Jag vill be en bön för alla dem som inte hittar hem
Jag vill be en bön för alla dem som mist en vän
Jag vill be en bön för alla som behöver den
så att folket kan få hitta hem igen
Oh jag har en dröm
så lyssna nu
Där är gatorna tomma, flickan fick komma hem
Mannen skärpte sig och tog sig tid för sin familj igen
Barnet tog med sig sin björn
på sitt första kalas
Och han som först var rädd
I himlen fick han svar
I himlen fick han svar
I himlen fick han svar
I himlen fick han svar"
Text: Johan Lingdén
Det här är för Bengt. Sov gott.
Jag är bitter. Så det så.
Någon som lagt märke till att livet är orättvist? Jo minsann, så är det. Folk har olika mycket pengar - vissa svälter, andra lever i överflöd. Visste du det? Jo minsann, så är det. Folk blir sjuka, folk skadas, folk sörjer - utan att förtjäna det. Har du hör det? Jo minsann, så är det.
Det finns ingen tomte.
Påskharen är fejk.
Tandfen är ett påhitt.
Jesus föddes faktiskt inte på julafton.
Sörjan du har i ögonen när du vaknar är inte ditplacerad av John Blund.
Drömmar slår inte in.
Så det så.
Och var fasen är förresten den där Gud?
Någon som har missat att detta är ett ytterst ironiskt och bittert inlägg? För det är precis vad det är.
Just nu lyssnar jag på "Jag har väntat på ett regn" från Winnerbäcks nya skiva.
jag har spridit lite värme
jag har spridit lite frost
jag är varken hjälten eller boven
jag är bara lite lost
från fönstret ser jag tidens tand
kedjor komma och gå
ingen är del av den här trenden
alla bara hälsar på
jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i
jag hör ett hjärta som slår
inatt har jag bett för stunden dimman drar förbi
för en välkommen vår
Jag ska förresten bli journalist. Jajamensan. Och författare. För jag har fått veta att jag kan.
Maybe I'll write the stuoy of my life. Or maybe, I'll write the story of yours.
So long.
Det finns ingen tomte.
Påskharen är fejk.
Tandfen är ett påhitt.
Jesus föddes faktiskt inte på julafton.
Sörjan du har i ögonen när du vaknar är inte ditplacerad av John Blund.
Drömmar slår inte in.
Så det så.
Och var fasen är förresten den där Gud?
Någon som har missat att detta är ett ytterst ironiskt och bittert inlägg? För det är precis vad det är.
Just nu lyssnar jag på "Jag har väntat på ett regn" från Winnerbäcks nya skiva.
jag har spridit lite värme
jag har spridit lite frost
jag är varken hjälten eller boven
jag är bara lite lost
från fönstret ser jag tidens tand
kedjor komma och gå
ingen är del av den här trenden
alla bara hälsar på
jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i
jag hör ett hjärta som slår
inatt har jag bett för stunden dimman drar förbi
för en välkommen vår
Jag ska förresten bli journalist. Jajamensan. Och författare. För jag har fått veta att jag kan.
Maybe I'll write the stuoy of my life. Or maybe, I'll write the story of yours.
So long.
Tillfällig gäst i ditt liv
Jag var och såg Jonas Gardelss show "Tillfällig gäst i ditt liv" i helgen. Helt underbart! Att jag hade plats på första bänkraden gjorde saken ännu bättre. Han är underbar, den mannen.
Jag har alldrig haft någon riktig idol sådär, men Jonas är helt klart den som kommer närmast... Jag tror att jag har skrvit om honom i ett tidigare inlägg? Om att jag är typ kär i honom? För det är jag i alla fall. Jag älskar hans böcker, hans musik och hans shower. LovelyLovelyLovely.
Den här showen hade något av det mesta: humor (givetvis), snusk, (också en självklarhet egentligen), sång, förnedring av första bänkraden och lite allvar. Precis som det ska vara när Jonas är med, alltså.
Titeln på showen är alltså "Tillfällig gäst i ditt liv", och han tog upp det här med hur olika människor passerar genom våra liv. Vissa stannar länge, andra bara en kort stund. Hur vissa har stor betydelse medan andra inte har någon alls. VIssa minns man för alltid, men andra glömmer man så fort de har försvunnit.
Det han sa var både sant och sorgligt. Tänka sig hur man så fort kan försvinna ur någons liv. Det är nästan lite läskigt. Och undra hur många människor som jag har träffat som jag inte längre minns? Hur många har egentligen passerat utan att lämna något spår i mitt hjärta och sinne? Förmodligen alldeles för många... Undra hur många av dem jag träffat som inte längre minns mej? Ja jisses.
Sånt här tycker jag är lite läskigt. Jag är så rädd att dö utan att någon kommer ihåg mej. Jag vill inte passera obemärkt. Jag vill göra intryck på människor, och på det viset leva vidare. Eller tänk om de jag går i skolan med nu skulle glömma bort mej tills det är dags för en återförening?
-Nej men gud! Hej!!
-Eeh.. Hej..?
-Känner du inte igen mej?
-Nej, jag är ledsen, men det gör jag inte...
-Elin. Elin Öholm. Från SP2K.
-Elin Öholm? Nej, jag är ledsen, det ringer ingen klocka...
Usch vad läskigt.
Det värsta är nog att jag kommer glömma en massa människor genom åren jag med.
Men jag vill göra ett intryck. Ett intryck på människor och ett intryck på världen! När jag kilar vidare, hälsar hem, kastar in handduken, dukar under eller vad man nu vill kalla det så ska världen minnas mej!
Okej, det här är ju inte särskilt orginellt, jag vet... hur många är det inte som tänker så? Måånga. Och jag är då en av dem. Heja oss alla som tänker så! Jag hoppas att vi lyckas!
Just nu lyssnar jag på "It's my life" med No Doubt.
Funny how i blind myself
I never knew if i was sometimes played upon
Afraid to lose
I'd tell myself what good you do
Convince myself
It's my life
Don't you forget
It's my life
It never ends
Jag vill vara mer än en tillfällig gäst i ditt liv. Och jag hoppas att du blir mer än tillfällig i mitt.
Kom ihåg mej :)
Jag har alldrig haft någon riktig idol sådär, men Jonas är helt klart den som kommer närmast... Jag tror att jag har skrvit om honom i ett tidigare inlägg? Om att jag är typ kär i honom? För det är jag i alla fall. Jag älskar hans böcker, hans musik och hans shower. LovelyLovelyLovely.
Den här showen hade något av det mesta: humor (givetvis), snusk, (också en självklarhet egentligen), sång, förnedring av första bänkraden och lite allvar. Precis som det ska vara när Jonas är med, alltså.
Titeln på showen är alltså "Tillfällig gäst i ditt liv", och han tog upp det här med hur olika människor passerar genom våra liv. Vissa stannar länge, andra bara en kort stund. Hur vissa har stor betydelse medan andra inte har någon alls. VIssa minns man för alltid, men andra glömmer man så fort de har försvunnit.
Det han sa var både sant och sorgligt. Tänka sig hur man så fort kan försvinna ur någons liv. Det är nästan lite läskigt. Och undra hur många människor som jag har träffat som jag inte längre minns? Hur många har egentligen passerat utan att lämna något spår i mitt hjärta och sinne? Förmodligen alldeles för många... Undra hur många av dem jag träffat som inte längre minns mej? Ja jisses.
Sånt här tycker jag är lite läskigt. Jag är så rädd att dö utan att någon kommer ihåg mej. Jag vill inte passera obemärkt. Jag vill göra intryck på människor, och på det viset leva vidare. Eller tänk om de jag går i skolan med nu skulle glömma bort mej tills det är dags för en återförening?
-Nej men gud! Hej!!
-Eeh.. Hej..?
-Känner du inte igen mej?
-Nej, jag är ledsen, men det gör jag inte...
-Elin. Elin Öholm. Från SP2K.
-Elin Öholm? Nej, jag är ledsen, det ringer ingen klocka...
Usch vad läskigt.
Det värsta är nog att jag kommer glömma en massa människor genom åren jag med.
Men jag vill göra ett intryck. Ett intryck på människor och ett intryck på världen! När jag kilar vidare, hälsar hem, kastar in handduken, dukar under eller vad man nu vill kalla det så ska världen minnas mej!
Okej, det här är ju inte särskilt orginellt, jag vet... hur många är det inte som tänker så? Måånga. Och jag är då en av dem. Heja oss alla som tänker så! Jag hoppas att vi lyckas!
Just nu lyssnar jag på "It's my life" med No Doubt.
Funny how i blind myself
I never knew if i was sometimes played upon
Afraid to lose
I'd tell myself what good you do
Convince myself
It's my life
Don't you forget
It's my life
It never ends
Jag vill vara mer än en tillfällig gäst i ditt liv. Och jag hoppas att du blir mer än tillfällig i mitt.
Kom ihåg mej :)
