Äntligen måndag
Helgen var underbar.
U N D E R B A R
Läger på Enandergårde med de bästaste konfirmanderna ever. Så det så. Och ledarna är inte dumma de heller ;)
Självbild, vänskap, kärlek och sex stod på schemat. Många frågor och diskussioner.
Utöver det: Monitos, lekar, myror, dunkande vattenpumpar, forsande element, chips, premiärdopp, film, kramar, kullerbyttor, flygturer, karuseller, kubb, grillning, paneldebatt, spex, skratt och massa annat. Skratt borde egentligen stå med mellan vrtannat ord. För oj vad jag skrattade.
Om en månad är det läger igen. Längtar.
Längtar gör jag även efter Gustav. Han sitter på planet just nu, om en och en halv timme ska det landa på Landvetter. Då ska jag stå där.
Äntligen måndag.
U N D E R B A R
Läger på Enandergårde med de bästaste konfirmanderna ever. Så det så. Och ledarna är inte dumma de heller ;)
Självbild, vänskap, kärlek och sex stod på schemat. Många frågor och diskussioner.
Utöver det: Monitos, lekar, myror, dunkande vattenpumpar, forsande element, chips, premiärdopp, film, kramar, kullerbyttor, flygturer, karuseller, kubb, grillning, paneldebatt, spex, skratt och massa annat. Skratt borde egentligen stå med mellan vrtannat ord. För oj vad jag skrattade.
Om en månad är det läger igen. Längtar.
Längtar gör jag även efter Gustav. Han sitter på planet just nu, om en och en halv timme ska det landa på Landvetter. Då ska jag stå där.
Äntligen måndag.
Halv
Nu börjar det kännas på riktigt.
De senaste dagarna har jag varit förvånad att jag inte kännt mer. Det har gått bra. Men så igår.
Igår slog det mig i magen. Och jag blev halv. Bara sådär.
Jag gick och la mig halv.
Jag vaknade halv.
Den andra halvan är i Israel.
Idag åker jag på konfaläger. Tack och lov för det. Fullt upp is the shit.
De senaste dagarna har jag varit förvånad att jag inte kännt mer. Det har gått bra. Men så igår.
Igår slog det mig i magen. Och jag blev halv. Bara sådär.
Jag gick och la mig halv.
Jag vaknade halv.
Den andra halvan är i Israel.
Idag åker jag på konfaläger. Tack och lov för det. Fullt upp is the shit.
Gävle på besök
I detta nu sitter fyra (förhoppningsvis) glada tjejer från Gävle på ett tåg till Göteborg! Hipp Hurra! Can't wait to se ya'll!
Varför finns det ingen snabbspolningsknapp till livet som till TV:n? jag vill att de ska vara framme NU!
Nu måste jag springa tillbaka till jobbet!
Varför finns det ingen snabbspolningsknapp till livet som till TV:n? jag vill att de ska vara framme NU!
Nu måste jag springa tillbaka till jobbet!
Trött? Näe, inte alls...
Efter två dagar med personalen i Skagen satt jag och mina två bilkamrater återigen i bilen på bildäck och skulle strax få åka av båten och in i Göteborg. Föga anade vi att kvinnan i bilen intill hade flytt Danmark för att få vara med sin älskare i Göteborg. Jo, minsann. Så var det. Denna kvinna, kanske i 50-årsåldern, hade sedan barnen flyttat hemifrån känt sig onödig och oförstådd. Men - efter en helg i Göteborg hade hon träffat sin soul mate! En 20-årig stockholms bratz som studerar på Chalmers. Jo, minsann. Hon är nämnligen en riktigt cougar, den här kvinnan. Äntligen fann hon någon som behövde henne! Till berättelsen hör givetvis också att kvinnan är rik, väldigt rik. Vilken student har inte nytta av det? Jo, alla. Och kvinnan får i utbyte ut ömhet och galet sex med en ung, tränad och villig ung man.
Allt detta listade vi ut genom att spana på kvinnan i fråga genom fönstret på bilen. Det ni.
Allt detta listade vi ut genom att spana på kvinnan i fråga genom fönstret på bilen. Det ni.
Dikter
Jag har kanske, eventuellt, möjligtvis börjat dikta igen.
Det var det längesedan jag gjorde.
Men den här veckan lossnade det lite, tack vare en skjuts i kursen Unga röster som jag läser.
Det känns bra.
Jag brukade dikta jättemycket förut. Det var det perfekta sättet för mig att lufta känslor. Men sen hände något, och det tog liksom slut. Orden tog slut, typ. Ett tag kunde jag fylla tomheten med noveller, men det gick över fort det med. Men nu kanske det vänder?
Alla mina dikter, och nästan alla noveller finns samlade på internet, om någon skulle vara intresserad av att läsa?
Gå in på www.sockerdricka.nu, klicka på "Författare" i spalten till vänster och sök på användarnamn : Elinjag
Är man intresserad av att se en ny sida av mig kan mina dikter vara en bra idé. Allt sånt som jag inte sa högt hamnade ofta i dikter istället. Om man å andra sidan vill leva i illusionen om att jag är oskyldig, perfekt och osårbar bör man nog låta bli.
Jag är seg.
Jag borde plugga.
Jag ska plugga.
Men jag vill inte.
Suck.
100 dagar kvar.
Det var det längesedan jag gjorde.
Men den här veckan lossnade det lite, tack vare en skjuts i kursen Unga röster som jag läser.
Det känns bra.
Jag brukade dikta jättemycket förut. Det var det perfekta sättet för mig att lufta känslor. Men sen hände något, och det tog liksom slut. Orden tog slut, typ. Ett tag kunde jag fylla tomheten med noveller, men det gick över fort det med. Men nu kanske det vänder?
Alla mina dikter, och nästan alla noveller finns samlade på internet, om någon skulle vara intresserad av att läsa?
Gå in på www.sockerdricka.nu, klicka på "Författare" i spalten till vänster och sök på användarnamn : Elinjag
Är man intresserad av att se en ny sida av mig kan mina dikter vara en bra idé. Allt sånt som jag inte sa högt hamnade ofta i dikter istället. Om man å andra sidan vill leva i illusionen om att jag är oskyldig, perfekt och osårbar bör man nog låta bli.
Jag är seg.
Jag borde plugga.
Jag ska plugga.
Men jag vill inte.
Suck.
100 dagar kvar.
Jag har kramat Håkan Hellström
Nej, det är inget skämt. Det här är allvarliga saker, och absolut ingenting att skämta om.
Jag har kramat Håkan Hellström. Ja jisses.
Jag och M var på hans konsert i går (fredag). Det var helt fantastiskt. Alla i Gevaliasalen stod upp, så gott som hela tiden. Så jäkla underbart.
Framför oss satt GD's musikrecensent. Han hade väldigt roligt åt att jag och M shakade loss totalt. Men så skrev han en bra recension också. Något annat hade i och för sig varit omöjligt.
Det var ett sådant liv.
Det var ett sådant drag.
Håkan var så engerad i publiken.
Publiken var så engerad i Håkan.
Vi älskar Håkan, och Håkan älskar oss.
När han kom ut på scenen en andra gång sjöng han Kom igen Lena, och klev av scenen. Vi hade platser på 11:raden, och hade inga som helst tankar på att vi skulle komma i kontakt med Håkan. Men jodå. Inte nog med att han faktiskt sprang ut på vår sida av scenen, han sprang ju fram till oss! Kramade om oss och några andra tjejer som rusat dit, sedan ställde han sig på en stol, dansade och sjöng lite, och sprang tillbaka till scenen.
Vi hade helt klart kvällens bästa platser.
Så jävla underbart.
Jag har kramat Håkan Hellström. Ja jisses.
Jag och M var på hans konsert i går (fredag). Det var helt fantastiskt. Alla i Gevaliasalen stod upp, så gott som hela tiden. Så jäkla underbart.
Framför oss satt GD's musikrecensent. Han hade väldigt roligt åt att jag och M shakade loss totalt. Men så skrev han en bra recension också. Något annat hade i och för sig varit omöjligt.
Det var ett sådant liv.
Det var ett sådant drag.
Håkan var så engerad i publiken.
Publiken var så engerad i Håkan.
Vi älskar Håkan, och Håkan älskar oss.
När han kom ut på scenen en andra gång sjöng han Kom igen Lena, och klev av scenen. Vi hade platser på 11:raden, och hade inga som helst tankar på att vi skulle komma i kontakt med Håkan. Men jodå. Inte nog med att han faktiskt sprang ut på vår sida av scenen, han sprang ju fram till oss! Kramade om oss och några andra tjejer som rusat dit, sedan ställde han sig på en stol, dansade och sjöng lite, och sprang tillbaka till scenen.
Vi hade helt klart kvällens bästa platser.
Så jävla underbart.
Det har hänt
Det jag inte trodde var möjligt.
Det många andra inte trodde var möjligt.
Nu har det hänt.
Jag har slitit. Och jag har kämpat. (typ)
Men nu är det klart.
Ingen mer geografi.
Thank you Lord.
Det många andra inte trodde var möjligt.
Nu har det hänt.
Jag har slitit. Och jag har kämpat. (typ)
Men nu är det klart.
Ingen mer geografi.
Thank you Lord.
T-centralen
Där är jag nu. Jag och Lisette har betalat för denna dator i en timme. Minsann.
Idag har vi rumlat runt med våra små konfirmander i Stockholm... Det var en upplevelse. Fast värst var det igårkväll, på vandrarhemmet. Ja jisses, säger jag bara... Ett gäng engelsktalande killar stod i vår korridor festade loss. Ordentligt. Och de tyckte att våra 14-åriga konfirmander skulle vara med... Men jag tror jag skrämde bort dem. En av konfirmanderna bad mig förklara för killarna varför vi var i Stockholm, så jag sa"We're from church! We're here to find Jesus!" Jag är inte säker på att han trodde mig, men men. Det är ju faktiskt nästan sant.
Nu sitter vi alltså på t-centralen och väntar på att vårt tåg ska gå. Det är en och en halv timme kvar till dess, ungefär. Lite mer, om man ska vara exakt.
Jag känner mig väldigt trött och flummig. Det förklarar kanske detta osammanhängade inlägg?
M! Vi har köpt en Plupp-bok till Sara!! :D Hur kul är inte det? ^^
Nej. Nu vet jag inte vad jag ska skriva. Haha, jag känner mig som Em^^ Här du det, Em? Hoppas du tar åt dig ;)
Japp. Nepp. Vi säger väl så.
Åh, jag hoppas jag kan sova på tåget.
Idag har vi rumlat runt med våra små konfirmander i Stockholm... Det var en upplevelse. Fast värst var det igårkväll, på vandrarhemmet. Ja jisses, säger jag bara... Ett gäng engelsktalande killar stod i vår korridor festade loss. Ordentligt. Och de tyckte att våra 14-åriga konfirmander skulle vara med... Men jag tror jag skrämde bort dem. En av konfirmanderna bad mig förklara för killarna varför vi var i Stockholm, så jag sa"We're from church! We're here to find Jesus!" Jag är inte säker på att han trodde mig, men men. Det är ju faktiskt nästan sant.
Nu sitter vi alltså på t-centralen och väntar på att vårt tåg ska gå. Det är en och en halv timme kvar till dess, ungefär. Lite mer, om man ska vara exakt.
Jag känner mig väldigt trött och flummig. Det förklarar kanske detta osammanhängade inlägg?
M! Vi har köpt en Plupp-bok till Sara!! :D Hur kul är inte det? ^^
Nej. Nu vet jag inte vad jag ska skriva. Haha, jag känner mig som Em^^ Här du det, Em? Hoppas du tar åt dig ;)
Japp. Nepp. Vi säger väl så.
Åh, jag hoppas jag kan sova på tåget.
Paj
Det är något särskilt med paj.
Och med chips.
Jag ska också köpa för stora byxor.
Och med chips.
Jag ska också köpa för stora byxor.
Bara vara
Jullov! Wohoo!
Detta firades med att vi gjorde julgodis. Lovely. Varför äter man inte julgodis året om? Visst, det skulle inte vara julgodis längre, men spelar det verkligen någon roll? Vad är det till exempel för fel på året-om-tryffel? I would like it.
När vi sedan började smälla i oss av godiset började det bästa med vår mysiga eftermiddag: själva myset. Det är så överskattat att altid göra saker. Täk att bara sitta ner, fyra tjejer i en soffa, med tv, dator och godis. Allt på samma gång. Inga tvång på att prata hela tiden, inga tvång på att vara så aktiv. Bara vara. Jag älskar att bara vara.
Grejen med att bara vara är att det bara går med dem man känner sig bekväm med. De man inte är rädda att sitta tysta med. För tystnaden kan vara en viktig del i bara-varandet. Det är under tystnad man som bäst bara är.
(Ja, jag inser faktiskt att det blir något flummigt med varianterna av bara vara jag använder, men jag tycker att det är lite charmigt, så jag tänker fortsätta!)
Man kommer varandra närmare också när man bara är. Det tror jag stenhårt på. Kanske just på grund av tystnaden. Som Ronan Keating skulle ha sagt: You say it best when you say nothing at all. Sådant händer bara under ett bra bara vara. Och det hade vi idag! Ett riktigt bra bara varande var det. Minsann.
Jag blev tvungen att lyssna på You say it best when you say nothing at all nu.
It's amazing how you can speak right to my heart
Without saying a word you can light up the dark
Try as I may I can never explain
What I hear when you don't say a thing
The smile on your face let's me know that you need me
There's a truth in your eyes saying you'll never leave me
The touch of your hand says you'll catch me wherever I fall
You say it best, when you say nothing at all
Oh, just det! Om L skulle fråga, så hånglade jag med Malin. Och han störde.
Detta firades med att vi gjorde julgodis. Lovely. Varför äter man inte julgodis året om? Visst, det skulle inte vara julgodis längre, men spelar det verkligen någon roll? Vad är det till exempel för fel på året-om-tryffel? I would like it.
När vi sedan började smälla i oss av godiset började det bästa med vår mysiga eftermiddag: själva myset. Det är så överskattat att altid göra saker. Täk att bara sitta ner, fyra tjejer i en soffa, med tv, dator och godis. Allt på samma gång. Inga tvång på att prata hela tiden, inga tvång på att vara så aktiv. Bara vara. Jag älskar att bara vara.
Grejen med att bara vara är att det bara går med dem man känner sig bekväm med. De man inte är rädda att sitta tysta med. För tystnaden kan vara en viktig del i bara-varandet. Det är under tystnad man som bäst bara är.
(Ja, jag inser faktiskt att det blir något flummigt med varianterna av bara vara jag använder, men jag tycker att det är lite charmigt, så jag tänker fortsätta!)
Man kommer varandra närmare också när man bara är. Det tror jag stenhårt på. Kanske just på grund av tystnaden. Som Ronan Keating skulle ha sagt: You say it best when you say nothing at all. Sådant händer bara under ett bra bara vara. Och det hade vi idag! Ett riktigt bra bara varande var det. Minsann.
Jag blev tvungen att lyssna på You say it best when you say nothing at all nu.
It's amazing how you can speak right to my heart
Without saying a word you can light up the dark
Try as I may I can never explain
What I hear when you don't say a thing
The smile on your face let's me know that you need me
There's a truth in your eyes saying you'll never leave me
The touch of your hand says you'll catch me wherever I fall
You say it best, when you say nothing at all
Oh, just det! Om L skulle fråga, så hånglade jag med Malin. Och han störde.
Jul igen
Jag vill börja med att be om ursäkt för det jag nu tänker erkänna. Många kommer tro att jag är galen, och det är jag också, men det hör inte hit. Men jag ber er, döm mig inte. Är ni beredda?
Jag tycker inte om julen.
(Paus för reaktion)
Hur känns det? Sitt ner en stund, ta ett glas vatten, snart känns det bättre.
Jag kan förklara detta hemska erkännande. Jag är skilsmässobarn. Nu tror jag att vissa av er där ute kan förstå mig, men för er som inte gör det ska jag förklara.
För nio år sedan, ganska exakt, berättade min mamma för pappa att hon inte ville leva ihop med honom längre. Den julen blev den konstigaste någonsin. Sedan dess har det inte blivit så mycket bättre. Det har varit jular fyllda med skuld över att man inte kan vara med båda föräldrarna samtidigt. Hela tiden sitter antingen mamma eller pappa och längtar efter sitt barn. Det får en att känna sig maktlös och full av ångest.
Numera är det bättre. I och med att jag ar blivit äldre, skaffat pojkvän och hela köret så är det nu friare angående var jag kan fira jul. Men varje år så kommer alla känslor tillbaka. Inte kul. Men bara man får gråta en skvätt, muttra lite då och då och hittar ljuspunkter så går det. För givetvis finns det ljuspunkter med julen!
Det alla bästa med julen är maten. Janssons frestelse, sill och potatis, revbensspjäll, ris a la malta och mycket, mycket mer. Jag är alltid på väg att föräta mig, men än sen? Det är ju så in i h****** gott! Och så har vi julens alla lukter. Mmm... Lukten av mammas nybakade julgodis, granen och (förhoppningsvis) lukten av snö.
Något jag funderat över nu på sistone är VARFÖR vi egentligen firar jul..? Jag förstår det där med tradition, men vad är det egentligen för tradition? Nej, detta måste undersökas närmare.
1. Jesus. Många anser att vi firar jul eftersom Jesus föddes då. Men det gjorde han inte. Han är född nångång i april, tror jag det var. Det blev fel i beräkningarna när man bytte mellan den julianska och den gregorianska kalendern.
2. Tomten. Tomten, det är ju en fin gammal svensk tradition. Ja, småtomtar är svenska, men inte han som kommer med julklappar. Han är tysk. Eventuellt är nissarna svenska. Detta kanske innebär att tomtemor har svensnkt påbrå...? Vi har alltså en tysk/svensk tradition.
3. Julklappar. Detta är en engelsk tradition. Från början kallades det typ "boxing", och det gick ut på att man knackade på hos dem man ville och kastade sedan in en liten "present", sedan sprang man därifrån. Det är ju ganska långt ifrån vad vi gör idag.
Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta, men jag har ganska kul, så jag fortsätter lite till.
4. Julgran. Ja, den är tysk den med. Så mycket mer finns inte att säga.
5. Julskinka. Julskinkan är hednisk. Den har vi väl kvar från nån midvinterblot eller nåt... Skinkan har i alla fall representerat Särimner, en galt från asatron. Honom slaktade man varje dag, sedan samlade man ihop benen och så återuppstod han. Mycket praktiskt.
Så ser alltså vår fina tradition ut, egentligen.
Detta är inte bara ett klagoinlägg om julen. Det är så mycket mer. Det är mitt försök att komma in på bloggbanan igen. Inte helt frivilligt, men nästan.
Music for the masses! Just nu srömmar To be with you med Mr Big ut genom högtalarna. Mycket mysig låt.
Hold on little girl
Show me what he's done to you
Stand up little girl
A broken heart can't be that bad
When it's through, it's through
Fate will twist the both of you
So come on baby come on over
Let me be the one to show you
I'm the one who wants to be with you
Deep inside I hope you feel it too
Waited on a line of greens and blues
Just to be the next to be with you
Nej, det här har jag inte tid med. Jag har filosofi att göra.
Ciao!
Jag tycker inte om julen.
(Paus för reaktion)
Hur känns det? Sitt ner en stund, ta ett glas vatten, snart känns det bättre.
Jag kan förklara detta hemska erkännande. Jag är skilsmässobarn. Nu tror jag att vissa av er där ute kan förstå mig, men för er som inte gör det ska jag förklara.
För nio år sedan, ganska exakt, berättade min mamma för pappa att hon inte ville leva ihop med honom längre. Den julen blev den konstigaste någonsin. Sedan dess har det inte blivit så mycket bättre. Det har varit jular fyllda med skuld över att man inte kan vara med båda föräldrarna samtidigt. Hela tiden sitter antingen mamma eller pappa och längtar efter sitt barn. Det får en att känna sig maktlös och full av ångest.
Numera är det bättre. I och med att jag ar blivit äldre, skaffat pojkvän och hela köret så är det nu friare angående var jag kan fira jul. Men varje år så kommer alla känslor tillbaka. Inte kul. Men bara man får gråta en skvätt, muttra lite då och då och hittar ljuspunkter så går det. För givetvis finns det ljuspunkter med julen!
Det alla bästa med julen är maten. Janssons frestelse, sill och potatis, revbensspjäll, ris a la malta och mycket, mycket mer. Jag är alltid på väg att föräta mig, men än sen? Det är ju så in i h****** gott! Och så har vi julens alla lukter. Mmm... Lukten av mammas nybakade julgodis, granen och (förhoppningsvis) lukten av snö.
Något jag funderat över nu på sistone är VARFÖR vi egentligen firar jul..? Jag förstår det där med tradition, men vad är det egentligen för tradition? Nej, detta måste undersökas närmare.
1. Jesus. Många anser att vi firar jul eftersom Jesus föddes då. Men det gjorde han inte. Han är född nångång i april, tror jag det var. Det blev fel i beräkningarna när man bytte mellan den julianska och den gregorianska kalendern.
2. Tomten. Tomten, det är ju en fin gammal svensk tradition. Ja, småtomtar är svenska, men inte han som kommer med julklappar. Han är tysk. Eventuellt är nissarna svenska. Detta kanske innebär att tomtemor har svensnkt påbrå...? Vi har alltså en tysk/svensk tradition.
3. Julklappar. Detta är en engelsk tradition. Från början kallades det typ "boxing", och det gick ut på att man knackade på hos dem man ville och kastade sedan in en liten "present", sedan sprang man därifrån. Det är ju ganska långt ifrån vad vi gör idag.
Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta, men jag har ganska kul, så jag fortsätter lite till.
4. Julgran. Ja, den är tysk den med. Så mycket mer finns inte att säga.
5. Julskinka. Julskinkan är hednisk. Den har vi väl kvar från nån midvinterblot eller nåt... Skinkan har i alla fall representerat Särimner, en galt från asatron. Honom slaktade man varje dag, sedan samlade man ihop benen och så återuppstod han. Mycket praktiskt.
Så ser alltså vår fina tradition ut, egentligen.
Detta är inte bara ett klagoinlägg om julen. Det är så mycket mer. Det är mitt försök att komma in på bloggbanan igen. Inte helt frivilligt, men nästan.
Music for the masses! Just nu srömmar To be with you med Mr Big ut genom högtalarna. Mycket mysig låt.
Hold on little girl
Show me what he's done to you
Stand up little girl
A broken heart can't be that bad
When it's through, it's through
Fate will twist the both of you
So come on baby come on over
Let me be the one to show you
I'm the one who wants to be with you
Deep inside I hope you feel it too
Waited on a line of greens and blues
Just to be the next to be with you
Nej, det här har jag inte tid med. Jag har filosofi att göra.
Ciao!
220 x 230
Nu var det längesedan jag bloggade. Men det sa jag faktiskt redan när jag började, att jag förmodligen skulle ha svackor. Jag är en period-människa, jag gör saker flitigt i perioder. Vem vet, nu kanske jag kommer in i en ny blogg-period? I hope so, för jag tycker ändå om att blogga. Men jag vill ha något att säga. Ett budskap, typ. Haha, jag behöver väl känna mig speciell eller något, jag vet inte. Men så är det i alla fall.
Dagens ämne blir i alla fall stora täcken. Och då menar jag STORA täcken.
Erik fyllde 20 för lite mer än en vecka sedan, och då fick han ett stort täcke. Det är 220 x 230 centimeter stort. Det du. Under det är det minsann inga problem att få plats två stycken. När vi skulle sova under det första gången la vi oss helt under det, och hittade nästan inte ut igen. Så stort är det. Det du.
Jag sov hos Erik inatt, och han började mycket tidigare än jag, så jag låg kvar i sängen efter att han klivit upp. Då insåg jag på allvar hur stort täcket var. Gigantiskt. Oändligt. It's an ocean. Helt sjukt mysigt. Jag kunde liksom rulla in mig i täcket utan att det blev trångt eller svårt att röra sig. Det är det minsann inte ofta man kan göra. Men med ett så stort täcke går det alldeles utmärkt. Man behöv er absolut inte frysa, vilket är bra. Jag verkligen hatar att frysa, och nu behöver jag inte vara rädd för att göra det hos Erik. Nice.
Hehe, okej, jag sa tidigare att jag ville ha ett budskap. Fel ordval. Jag insåg nu att jag inte får ut ett budskap av att prata om täcken, så jag får nog omformulera mig. Jag vill ha ett ämne att skriva om. Jag vill hålla mig någorlunda enhetlig. Och de senaste månaderna har jag varit allt annat än enhetlig. Men nu är jag tillbaka på banan igen. I alla fall nästan. Nu känner jag att jag kan skriva om saker igen. Till exempel täcken. Jag kommer nog hitta ännu fler meningslösa saker att skriva om. Jag tänker i alla fall jobba på det.
Nu lyssnar jag på Håkan Hellströms "Jag var bara inte gjord för dessa dar"
Ta mig till den där festen i stan
Där människor är som du och jag
Dom dansar högt över varje lag
Och där vill jag också va
"Dom måste lära sig gå"
Det är vad folk säger om oss två
Vi måste gå härifrån
Innan vi ligger på kyrkogårn som alla innan oss...
Jag var bara inte gjord för dessa dar
och dessa dar var inte gjorda för mig
Nu ska jag iväg på ungdomskväll!
So long
Dagens ämne blir i alla fall stora täcken. Och då menar jag STORA täcken.
Erik fyllde 20 för lite mer än en vecka sedan, och då fick han ett stort täcke. Det är 220 x 230 centimeter stort. Det du. Under det är det minsann inga problem att få plats två stycken. När vi skulle sova under det första gången la vi oss helt under det, och hittade nästan inte ut igen. Så stort är det. Det du.
Jag sov hos Erik inatt, och han började mycket tidigare än jag, så jag låg kvar i sängen efter att han klivit upp. Då insåg jag på allvar hur stort täcket var. Gigantiskt. Oändligt. It's an ocean. Helt sjukt mysigt. Jag kunde liksom rulla in mig i täcket utan att det blev trångt eller svårt att röra sig. Det är det minsann inte ofta man kan göra. Men med ett så stort täcke går det alldeles utmärkt. Man behöv er absolut inte frysa, vilket är bra. Jag verkligen hatar att frysa, och nu behöver jag inte vara rädd för att göra det hos Erik. Nice.
Hehe, okej, jag sa tidigare att jag ville ha ett budskap. Fel ordval. Jag insåg nu att jag inte får ut ett budskap av att prata om täcken, så jag får nog omformulera mig. Jag vill ha ett ämne att skriva om. Jag vill hålla mig någorlunda enhetlig. Och de senaste månaderna har jag varit allt annat än enhetlig. Men nu är jag tillbaka på banan igen. I alla fall nästan. Nu känner jag att jag kan skriva om saker igen. Till exempel täcken. Jag kommer nog hitta ännu fler meningslösa saker att skriva om. Jag tänker i alla fall jobba på det.
Nu lyssnar jag på Håkan Hellströms "Jag var bara inte gjord för dessa dar"
Ta mig till den där festen i stan
Där människor är som du och jag
Dom dansar högt över varje lag
Och där vill jag också va
"Dom måste lära sig gå"
Det är vad folk säger om oss två
Vi måste gå härifrån
Innan vi ligger på kyrkogårn som alla innan oss...
Jag var bara inte gjord för dessa dar
och dessa dar var inte gjorda för mig
Nu ska jag iväg på ungdomskväll!
So long
Feeling lucky?
Det var längesedan jag skrev nu, så här kommer ett efterlängtat(?) inlägg!
Det här med lycka och att vara lycklig är så väldigt diffust, tycker jag. Alla pratar om lycka och att det är så viktigt. Men jag förstår inte riktigt... Vad är egentligen lycka, och hur kommer det sig att det är så viktigt? Jag menar, hälften av dem du möter på gatan är förmodligen inte lyckliga, men deras liv rullar ju på ändå. Eller hur? Och de mår nog ganska bra i alla fall. De står ju fortfarande upp, de ligger inte hemma i badkaret med ett rakblad tryckt mot handleden.
Förlåt, nu tar jag i. Det jag menar är att världen inte går under bara för att man inte känner sig absolut lycklig hela tiden. Jag tror att det är bra att vara olycklig ibland. Hur skulle man annars känna igen lyckan när den kommer flygandes?
Sedan har vi ju ryktet om "den stora lyckan". Den som alla söker, men aldrig riktigt hittar.
Jag tror att det är en bluff. Lurendrejeri, för att vi aldrig någosnin ska få vara i alla fall lite lyckliga. För så är det ju: så många är fokuserade på den STORA lyckan, så att de helt och hållet missar den mindre. De små, lyckliga stunderna är väl ändå inte fy skam? Jag kan bli alldeles varm när en kompis säger något snällt, och jag blir lycklig när jag får någon att må bra. Det är sådant man borde leva för.
Jag antar att man alltid kommer stöta på svåra tider. Jag förstår nte hur man ska kunna överleva de tiderna om man bara letar efter den där omtalade, stora lyckan. För jag är så gott som säker på att man defenitivt inte hittar den när man som mest behöver den. Små, lyckliga stunder is the shit!
Tja, jag har väl egentligen inte sagt något nytt i det här inlägget. Allt det här har någon annan sagt före mig, men so what? Nu har jag sagt det också, så det så.
Vill du göra någon lycklig? Ge honom eller henne en kram. Jag kan nästan garantera att det hjälper, i alla fall för en sekund. Och jag är hellre lycklig i en kort sekund än inte alls.
Just nu lyssnar jag på "Vid din sida" med Kent. Jag ska på deras konsert i vår, så nu måste jag ju lära mej texterna... :P
Du har satt ditt liv på spel
för min skuld
som Eliots Det Öde Landets
som Hellmans ...och Det stora
havet
Somna in min älskling
vänd din andra kind mot slagen
Sätt ditt liv på spel
för min skull nu
Vid min sida
går mitt livs kärlek ton i ton
Vid din sida
går en tredje tyst person
Så har jag då bloggat igen. Det känns bra.
Peace out
Det här med lycka och att vara lycklig är så väldigt diffust, tycker jag. Alla pratar om lycka och att det är så viktigt. Men jag förstår inte riktigt... Vad är egentligen lycka, och hur kommer det sig att det är så viktigt? Jag menar, hälften av dem du möter på gatan är förmodligen inte lyckliga, men deras liv rullar ju på ändå. Eller hur? Och de mår nog ganska bra i alla fall. De står ju fortfarande upp, de ligger inte hemma i badkaret med ett rakblad tryckt mot handleden.
Förlåt, nu tar jag i. Det jag menar är att världen inte går under bara för att man inte känner sig absolut lycklig hela tiden. Jag tror att det är bra att vara olycklig ibland. Hur skulle man annars känna igen lyckan när den kommer flygandes?
Sedan har vi ju ryktet om "den stora lyckan". Den som alla söker, men aldrig riktigt hittar.
Jag tror att det är en bluff. Lurendrejeri, för att vi aldrig någosnin ska få vara i alla fall lite lyckliga. För så är det ju: så många är fokuserade på den STORA lyckan, så att de helt och hållet missar den mindre. De små, lyckliga stunderna är väl ändå inte fy skam? Jag kan bli alldeles varm när en kompis säger något snällt, och jag blir lycklig när jag får någon att må bra. Det är sådant man borde leva för.
Jag antar att man alltid kommer stöta på svåra tider. Jag förstår nte hur man ska kunna överleva de tiderna om man bara letar efter den där omtalade, stora lyckan. För jag är så gott som säker på att man defenitivt inte hittar den när man som mest behöver den. Små, lyckliga stunder is the shit!
Tja, jag har väl egentligen inte sagt något nytt i det här inlägget. Allt det här har någon annan sagt före mig, men so what? Nu har jag sagt det också, så det så.
Vill du göra någon lycklig? Ge honom eller henne en kram. Jag kan nästan garantera att det hjälper, i alla fall för en sekund. Och jag är hellre lycklig i en kort sekund än inte alls.
Just nu lyssnar jag på "Vid din sida" med Kent. Jag ska på deras konsert i vår, så nu måste jag ju lära mej texterna... :P
Du har satt ditt liv på spel
för min skuld
som Eliots Det Öde Landets
som Hellmans ...och Det stora
havet
Somna in min älskling
vänd din andra kind mot slagen
Sätt ditt liv på spel
för min skull nu
Vid min sida
går mitt livs kärlek ton i ton
Vid din sida
går en tredje tyst person
Så har jag då bloggat igen. Det känns bra.
Peace out
Anarki i Elinland
Det har hänt så oerhört mycket på sistone. Ja jisses. Jag hinner inte riktigt med, känner jag. Har man inte en massa pluggande att göra så finns det alltid något annat att grubbla över. Aldrig finns det tid för vila eller nöjen.
Men nu har jag fått nog. Nu räcker det. Jag kräver revolution!! I alla fall en mental sådan, just för mej. Ni andra får givetvis göra precis som ni vill. (Visst är jag väl rebellisk?)
Men jag har fått nog. Ikväll är det inget plugg som gäller, och på torsdag ska jag minsann på bio! Så det så!
Den här "skära-ner-på-pluggandet-andan" jag har just nu kommer nog att ha gått över tills imorrn, då jag inser att just det, jag måste ju göra det här och det här och det... Men det tänker jag strunta i för tillfället. Nu gör jag revolution. Just nu, i detta ögonblick, är det förändring som gäller. Just nu råder anarki i Elinland. Jag överskrider alla gränser och bryter mot alla regler och lagar. Imorgon förvandlas Elinland till en diktatur där mitt samvete styr landet med järnhand. Men skit i det, just nu råder ju anarki! Vem har lust att tänka på morgondagen då? Inte jag. Jag menar, här sitter jag. Vid datorn. Trots att det är tisdag och klockan är 17.04. Det var längesedan jag tog mej tid till det.
Inte nog med att det är så mycket att göra. Jag är dessutom helt otroligt trött. Jag fattar verkligen inte, för jag sover inte särskilt dåligt. Jag har sovit sämre förut och ändå varit piggare.
Jag går omkring i en slags dimma, och då och då förtsår jag knappt vad folk säger åt mej. Jag ser att deras läppar rör sej, och jag hör att det kommer ljud ur munnen på dem, men jag förstår inte. Då känner man sej sådär lagom smart. (det där var lögn: man känner sej ruskigt dum!)
Men ikväll råder anarki! Ikväll kan jag sitta vid datorn hur mycket jag vill, jag kan slänga mej framför tv:n eller prata med min familj och Erik hur mycket jag vill utan att ha dåligt samvete. Utan att jag behöver känna att det finns annat jag borde göra. Nu är det revolution.
Kvällen till ära lyssnar jag på "Children of the revolution" (Moulin Rouge-versionen, om någon undrar)
Well you can bump and grind
If it's good for your mind
Well you can twist and shout
Let it all hang out
But you won't fool the Children of the Revolution
No you won't fool the Children of the Revolution
No, no...
Well you can tell a plane
In the falling rain
I drive a Rolls Royce
'Cause it's good for my voice
But you won't fool the Children of the Revolution
No you won't fool the Children of the Revolution
No, no...
Nu ska jag gå och... ja... göra ingenting.
Peace out!
Men nu har jag fått nog. Nu räcker det. Jag kräver revolution!! I alla fall en mental sådan, just för mej. Ni andra får givetvis göra precis som ni vill. (Visst är jag väl rebellisk?)
Men jag har fått nog. Ikväll är det inget plugg som gäller, och på torsdag ska jag minsann på bio! Så det så!
Den här "skära-ner-på-pluggandet-andan" jag har just nu kommer nog att ha gått över tills imorrn, då jag inser att just det, jag måste ju göra det här och det här och det... Men det tänker jag strunta i för tillfället. Nu gör jag revolution. Just nu, i detta ögonblick, är det förändring som gäller. Just nu råder anarki i Elinland. Jag överskrider alla gränser och bryter mot alla regler och lagar. Imorgon förvandlas Elinland till en diktatur där mitt samvete styr landet med järnhand. Men skit i det, just nu råder ju anarki! Vem har lust att tänka på morgondagen då? Inte jag. Jag menar, här sitter jag. Vid datorn. Trots att det är tisdag och klockan är 17.04. Det var längesedan jag tog mej tid till det.
Inte nog med att det är så mycket att göra. Jag är dessutom helt otroligt trött. Jag fattar verkligen inte, för jag sover inte särskilt dåligt. Jag har sovit sämre förut och ändå varit piggare.
Jag går omkring i en slags dimma, och då och då förtsår jag knappt vad folk säger åt mej. Jag ser att deras läppar rör sej, och jag hör att det kommer ljud ur munnen på dem, men jag förstår inte. Då känner man sej sådär lagom smart. (det där var lögn: man känner sej ruskigt dum!)
Men ikväll råder anarki! Ikväll kan jag sitta vid datorn hur mycket jag vill, jag kan slänga mej framför tv:n eller prata med min familj och Erik hur mycket jag vill utan att ha dåligt samvete. Utan att jag behöver känna att det finns annat jag borde göra. Nu är det revolution.
Kvällen till ära lyssnar jag på "Children of the revolution" (Moulin Rouge-versionen, om någon undrar)
Well you can bump and grind
If it's good for your mind
Well you can twist and shout
Let it all hang out
But you won't fool the Children of the Revolution
No you won't fool the Children of the Revolution
No, no...
Well you can tell a plane
In the falling rain
I drive a Rolls Royce
'Cause it's good for my voice
But you won't fool the Children of the Revolution
No you won't fool the Children of the Revolution
No, no...
Nu ska jag gå och... ja... göra ingenting.
Peace out!
In memorian
I fredagskväll, en andakt i Stenebergsskolans aula...
Text: Johan Lingdén
Det här är för Bengt. Sov gott.
Johan: "Jag ska sjunga En bön, och ikväll sjunger jag för... för en viss person.
Gud se efter hon som är så ung
som går på gatan när natten ligger tung
Se efter hon som ber varje kväll då ingen ser
Hon som har ett hjärta utav sten
Gud se efter han som valde knark
se efter han som aldrig kände sig tillräckligt stark
Han med trasig familj som aldrig fick tiden att räcka till
för det han helst av allt vill
Oh jag vet att du hör, så lyssna nu
Jag vill be en bön för alla dem som inte hittar hem
Jag vill be en bön för alla dem som mist en vän
Jag vill be en bön för alla som behöver den
så att alla kan få hitta hem igen
Gud se efter det barn vars enda vän är gjord av garn
Barnet som gråter i smyg och som ingen till sig tyr
Bara tomhet gjort av tyg
Gud se efter han som har
bara några få dagar kvar
Han som inte levt en hel tid men tvingas ta ett sista kliv
ifrån sitt liv
Oh jag vet att du hör, så lyssna nu
Jag vill be en bön för alla dem som inte hittar hem
Jag vill be en bön för alla dem som mist en vän
Jag vill be en bön för alla som behöver den
så att folket kan få hitta hem igen
Oh jag har en dröm
så lyssna nu
Där är gatorna tomma, flickan fick komma hem
Mannen skärpte sig och tog sig tid för sin familj igen
Barnet tog med sig sin björn
på sitt första kalas
Och han som först var rädd
I himlen fick han svar
I himlen fick han svar
I himlen fick han svar
I himlen fick han svar"
Gud se efter hon som är så ung
som går på gatan när natten ligger tung
Se efter hon som ber varje kväll då ingen ser
Hon som har ett hjärta utav sten
Gud se efter han som valde knark
se efter han som aldrig kände sig tillräckligt stark
Han med trasig familj som aldrig fick tiden att räcka till
för det han helst av allt vill
Oh jag vet att du hör, så lyssna nu
Jag vill be en bön för alla dem som inte hittar hem
Jag vill be en bön för alla dem som mist en vän
Jag vill be en bön för alla som behöver den
så att alla kan få hitta hem igen
Gud se efter det barn vars enda vän är gjord av garn
Barnet som gråter i smyg och som ingen till sig tyr
Bara tomhet gjort av tyg
Gud se efter han som har
bara några få dagar kvar
Han som inte levt en hel tid men tvingas ta ett sista kliv
ifrån sitt liv
Oh jag vet att du hör, så lyssna nu
Jag vill be en bön för alla dem som inte hittar hem
Jag vill be en bön för alla dem som mist en vän
Jag vill be en bön för alla som behöver den
så att folket kan få hitta hem igen
Oh jag har en dröm
så lyssna nu
Där är gatorna tomma, flickan fick komma hem
Mannen skärpte sig och tog sig tid för sin familj igen
Barnet tog med sig sin björn
på sitt första kalas
Och han som först var rädd
I himlen fick han svar
I himlen fick han svar
I himlen fick han svar
I himlen fick han svar"
Text: Johan Lingdén
Det här är för Bengt. Sov gott.
Jag är bitter. Så det så.
Någon som lagt märke till att livet är orättvist? Jo minsann, så är det. Folk har olika mycket pengar - vissa svälter, andra lever i överflöd. Visste du det? Jo minsann, så är det. Folk blir sjuka, folk skadas, folk sörjer - utan att förtjäna det. Har du hör det? Jo minsann, så är det.
Det finns ingen tomte.
Påskharen är fejk.
Tandfen är ett påhitt.
Jesus föddes faktiskt inte på julafton.
Sörjan du har i ögonen när du vaknar är inte ditplacerad av John Blund.
Drömmar slår inte in.
Så det så.
Och var fasen är förresten den där Gud?
Någon som har missat att detta är ett ytterst ironiskt och bittert inlägg? För det är precis vad det är.
Just nu lyssnar jag på "Jag har väntat på ett regn" från Winnerbäcks nya skiva.
jag har spridit lite värme
jag har spridit lite frost
jag är varken hjälten eller boven
jag är bara lite lost
från fönstret ser jag tidens tand
kedjor komma och gå
ingen är del av den här trenden
alla bara hälsar på
jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i
jag hör ett hjärta som slår
inatt har jag bett för stunden dimman drar förbi
för en välkommen vår
Jag ska förresten bli journalist. Jajamensan. Och författare. För jag har fått veta att jag kan.
Maybe I'll write the stuoy of my life. Or maybe, I'll write the story of yours.
So long.
Det finns ingen tomte.
Påskharen är fejk.
Tandfen är ett påhitt.
Jesus föddes faktiskt inte på julafton.
Sörjan du har i ögonen när du vaknar är inte ditplacerad av John Blund.
Drömmar slår inte in.
Så det så.
Och var fasen är förresten den där Gud?
Någon som har missat att detta är ett ytterst ironiskt och bittert inlägg? För det är precis vad det är.
Just nu lyssnar jag på "Jag har väntat på ett regn" från Winnerbäcks nya skiva.
jag har spridit lite värme
jag har spridit lite frost
jag är varken hjälten eller boven
jag är bara lite lost
från fönstret ser jag tidens tand
kedjor komma och gå
ingen är del av den här trenden
alla bara hälsar på
jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i
jag hör ett hjärta som slår
inatt har jag bett för stunden dimman drar förbi
för en välkommen vår
Jag ska förresten bli journalist. Jajamensan. Och författare. För jag har fått veta att jag kan.
Maybe I'll write the stuoy of my life. Or maybe, I'll write the story of yours.
So long.
Tillfällig gäst i ditt liv
Jag var och såg Jonas Gardelss show "Tillfällig gäst i ditt liv" i helgen. Helt underbart! Att jag hade plats på första bänkraden gjorde saken ännu bättre. Han är underbar, den mannen.
Jag har alldrig haft någon riktig idol sådär, men Jonas är helt klart den som kommer närmast... Jag tror att jag har skrvit om honom i ett tidigare inlägg? Om att jag är typ kär i honom? För det är jag i alla fall. Jag älskar hans böcker, hans musik och hans shower. LovelyLovelyLovely.
Den här showen hade något av det mesta: humor (givetvis), snusk, (också en självklarhet egentligen), sång, förnedring av första bänkraden och lite allvar. Precis som det ska vara när Jonas är med, alltså.
Titeln på showen är alltså "Tillfällig gäst i ditt liv", och han tog upp det här med hur olika människor passerar genom våra liv. Vissa stannar länge, andra bara en kort stund. Hur vissa har stor betydelse medan andra inte har någon alls. VIssa minns man för alltid, men andra glömmer man så fort de har försvunnit.
Det han sa var både sant och sorgligt. Tänka sig hur man så fort kan försvinna ur någons liv. Det är nästan lite läskigt. Och undra hur många människor som jag har träffat som jag inte längre minns? Hur många har egentligen passerat utan att lämna något spår i mitt hjärta och sinne? Förmodligen alldeles för många... Undra hur många av dem jag träffat som inte längre minns mej? Ja jisses.
Sånt här tycker jag är lite läskigt. Jag är så rädd att dö utan att någon kommer ihåg mej. Jag vill inte passera obemärkt. Jag vill göra intryck på människor, och på det viset leva vidare. Eller tänk om de jag går i skolan med nu skulle glömma bort mej tills det är dags för en återförening?
-Nej men gud! Hej!!
-Eeh.. Hej..?
-Känner du inte igen mej?
-Nej, jag är ledsen, men det gör jag inte...
-Elin. Elin Öholm. Från SP2K.
-Elin Öholm? Nej, jag är ledsen, det ringer ingen klocka...
Usch vad läskigt.
Det värsta är nog att jag kommer glömma en massa människor genom åren jag med.
Men jag vill göra ett intryck. Ett intryck på människor och ett intryck på världen! När jag kilar vidare, hälsar hem, kastar in handduken, dukar under eller vad man nu vill kalla det så ska världen minnas mej!
Okej, det här är ju inte särskilt orginellt, jag vet... hur många är det inte som tänker så? Måånga. Och jag är då en av dem. Heja oss alla som tänker så! Jag hoppas att vi lyckas!
Just nu lyssnar jag på "It's my life" med No Doubt.
Funny how i blind myself
I never knew if i was sometimes played upon
Afraid to lose
I'd tell myself what good you do
Convince myself
It's my life
Don't you forget
It's my life
It never ends
Jag vill vara mer än en tillfällig gäst i ditt liv. Och jag hoppas att du blir mer än tillfällig i mitt.
Kom ihåg mej :)
Jag har alldrig haft någon riktig idol sådär, men Jonas är helt klart den som kommer närmast... Jag tror att jag har skrvit om honom i ett tidigare inlägg? Om att jag är typ kär i honom? För det är jag i alla fall. Jag älskar hans böcker, hans musik och hans shower. LovelyLovelyLovely.
Den här showen hade något av det mesta: humor (givetvis), snusk, (också en självklarhet egentligen), sång, förnedring av första bänkraden och lite allvar. Precis som det ska vara när Jonas är med, alltså.
Titeln på showen är alltså "Tillfällig gäst i ditt liv", och han tog upp det här med hur olika människor passerar genom våra liv. Vissa stannar länge, andra bara en kort stund. Hur vissa har stor betydelse medan andra inte har någon alls. VIssa minns man för alltid, men andra glömmer man så fort de har försvunnit.
Det han sa var både sant och sorgligt. Tänka sig hur man så fort kan försvinna ur någons liv. Det är nästan lite läskigt. Och undra hur många människor som jag har träffat som jag inte längre minns? Hur många har egentligen passerat utan att lämna något spår i mitt hjärta och sinne? Förmodligen alldeles för många... Undra hur många av dem jag träffat som inte längre minns mej? Ja jisses.
Sånt här tycker jag är lite läskigt. Jag är så rädd att dö utan att någon kommer ihåg mej. Jag vill inte passera obemärkt. Jag vill göra intryck på människor, och på det viset leva vidare. Eller tänk om de jag går i skolan med nu skulle glömma bort mej tills det är dags för en återförening?
-Nej men gud! Hej!!
-Eeh.. Hej..?
-Känner du inte igen mej?
-Nej, jag är ledsen, men det gör jag inte...
-Elin. Elin Öholm. Från SP2K.
-Elin Öholm? Nej, jag är ledsen, det ringer ingen klocka...
Usch vad läskigt.
Det värsta är nog att jag kommer glömma en massa människor genom åren jag med.
Men jag vill göra ett intryck. Ett intryck på människor och ett intryck på världen! När jag kilar vidare, hälsar hem, kastar in handduken, dukar under eller vad man nu vill kalla det så ska världen minnas mej!
Okej, det här är ju inte särskilt orginellt, jag vet... hur många är det inte som tänker så? Måånga. Och jag är då en av dem. Heja oss alla som tänker så! Jag hoppas att vi lyckas!
Just nu lyssnar jag på "It's my life" med No Doubt.
Funny how i blind myself
I never knew if i was sometimes played upon
Afraid to lose
I'd tell myself what good you do
Convince myself
It's my life
Don't you forget
It's my life
It never ends
Jag vill vara mer än en tillfällig gäst i ditt liv. Och jag hoppas att du blir mer än tillfällig i mitt.
Kom ihåg mej :)
Knaseri, knasera
Jag har egentligen ingenting särskilt som jag vill skriva om. Jag vill bara skriva av mej lite, om ingenting alls. Bara skriva en massa skit, som ingen egentligen bryr sej om. Så det är precis vad jag tänker göra.
Det är jobbigt ibland, utan någon egentlig anledning. Allt är tungt och ingenting känns roligt. MAn vill inte vara hemma, man vill inte vara i skolan, man vill inte göra läxor och man vill absolut inte sitta och göra ingenting. JAg har haft två sådana dagar på raken nu, and I'm so sick of it. Jag är allmänt grinig, så jag tänker passa på att be om ursäkt till mina vänner och min familj: FÖRLÅT! Jag är en hemsk människa ibland, who isn't?
Slit och tråk och aldrig något annat, känns det som. Men det stämmer inte. Inte egentligen. Det finns alltid ett skratt här eller där, det är sällan helt mörkt. Men man har en tendens att glömma dessa små ljusglimtar när en hel dag har varit trist. Då ser man bara allt det som har varit dåligt. Knasigt egentligen, men så är det.
Innan dessa två tråkdagar jag haft hade jag det riktigt trevligt. Jag var med Erik i Stockholm i helgen, och det var helt sjukt mysigt. Men sådant tänker man minsann inte på när man mår pyton och tycker att hela världen suger, trots att det faktiskt är sådant man borde tänka på då. Knasigt det med.
Vad mycket knas det finns. Det är till och med knasigt i sej. Vilkt i sin tur är lite lustigt. (Hur många har insett att jag har flummat ur totalt?) Knaseri, knasera, lustigt hit och lustigt dit. Det är bara de roliga hattanra som fattas. (Nu vet inte ens jag vad jag håller på med längre...)
Nu blev det ju så att jag inte skrev om ingenting i alla fall... Jaja. Jag får väl spara det till en annan gång.
Lyssnar just nu på "You touch my heart" med Phil Collins.
And in your darkest hour, hold out your hand for me
Something will guide you, Ill be beside you
And when its rough out there, Im with you everywhere
I will be right behind you if you should fall
Someday you will find everything you look for
Someday you will find a love like mine
When you smile at her you will feel the things you could be
Eyes wide open, looking at me
What can I offer you that youve never seen
Just dont be afraid, someone is watching
You will see, you will see
Peace out!
Det är jobbigt ibland, utan någon egentlig anledning. Allt är tungt och ingenting känns roligt. MAn vill inte vara hemma, man vill inte vara i skolan, man vill inte göra läxor och man vill absolut inte sitta och göra ingenting. JAg har haft två sådana dagar på raken nu, and I'm so sick of it. Jag är allmänt grinig, så jag tänker passa på att be om ursäkt till mina vänner och min familj: FÖRLÅT! Jag är en hemsk människa ibland, who isn't?
Slit och tråk och aldrig något annat, känns det som. Men det stämmer inte. Inte egentligen. Det finns alltid ett skratt här eller där, det är sällan helt mörkt. Men man har en tendens att glömma dessa små ljusglimtar när en hel dag har varit trist. Då ser man bara allt det som har varit dåligt. Knasigt egentligen, men så är det.
Innan dessa två tråkdagar jag haft hade jag det riktigt trevligt. Jag var med Erik i Stockholm i helgen, och det var helt sjukt mysigt. Men sådant tänker man minsann inte på när man mår pyton och tycker att hela världen suger, trots att det faktiskt är sådant man borde tänka på då. Knasigt det med.
Vad mycket knas det finns. Det är till och med knasigt i sej. Vilkt i sin tur är lite lustigt. (Hur många har insett att jag har flummat ur totalt?) Knaseri, knasera, lustigt hit och lustigt dit. Det är bara de roliga hattanra som fattas. (Nu vet inte ens jag vad jag håller på med längre...)
Nu blev det ju så att jag inte skrev om ingenting i alla fall... Jaja. Jag får väl spara det till en annan gång.
Lyssnar just nu på "You touch my heart" med Phil Collins.
And in your darkest hour, hold out your hand for me
Something will guide you, Ill be beside you
And when its rough out there, Im with you everywhere
I will be right behind you if you should fall
Someday you will find everything you look for
Someday you will find a love like mine
When you smile at her you will feel the things you could be
Eyes wide open, looking at me
What can I offer you that youve never seen
Just dont be afraid, someone is watching
You will see, you will see
Peace out!
Inatt
Inatt ska jag få träffa Erik! Han jobbar i Örebro för tillfället, och i helgen har han varit i Skone, men inatt ska jag få se på honom igen. Ta på honom igen. Lukta på honom igen. Kyssa honom igen. Hålla om honom igen.
Jag har saknat honom. Jag tycker inte om ordet "saknar". För mej betyder det att man tänker tillbaka på sådant som varit, medan "längtar" syftar på något som kommer att hända. Jag brukar aldrig sakna någon, även om jag längtar rätt ofta, men nu har jag faktiskt saknat honom. Längtat också, givetvis, men jag har saknat mer än jag har saknat någon på evigheter. Det är inte kul på en fläck.
Man saknar och det skaver på insidan. Man tänker tillbaka på sådant man gjort med en vemodig och ångestliknande känsla. Det gör ont i magen och i bröstet. Som om någon river och sliter där inne. Det känns som om att man ska gå sönder inifrån.
Längtan, däremot, är mysigt. Man tänker på det som man ska göra. Tänker på hur kul man kommer ha och hur bra det kommer bli. Man har en lite drömmande känsla som svävar i magen, nästan som fjärilar. Man kan komma på sej själv med att sitta och le när man tänker på det eller den man längtar efter. Hur mysigt som helst!
Snart kommer pappa hem. Då ska jag be honom skjutsa mej hem till Erik. Där ska jag sitta och vänta på att tiden ska gå.
Nu lyssnar jag på "Red Rover" med Rosie Thomas. Den är mysig. Men lite sorglig. Kan inte bestämma vilken vers jag vill lägga in, så jag lägger in hela låten. Det har jag aldrig gjort förut. Coolt.
Red rover, red rover
Send Mary right over
Schoolbooks in her hand
And her shawl over her shoulder
And let her run
Run as fast as she can
Don't let her grow up to be
Like her mother
Heart so unconvinced and her world
So undiscovered
And asking for forgiveness
Not knowing how to forgive.
And oh
Just let her go
And oh
She's beautiful
If you hold her back,
She may never know.
Red rover, red rover,
Send Daniel
Schoolbooks in his hand
And a coat over his shoulder
And let him run
Run as fast as he can
Don't let him grow up to be like his father
Heart so set in stone
And smile so undercover
And opening the door to love,
Never letting love in.
And oh
Just let him go
And oh
He's beautiful
If you hold him back,
He may never know.
Inatt ska jag sova med Erik intil mej. Yay!
Peace out.
Jag har saknat honom. Jag tycker inte om ordet "saknar". För mej betyder det att man tänker tillbaka på sådant som varit, medan "längtar" syftar på något som kommer att hända. Jag brukar aldrig sakna någon, även om jag längtar rätt ofta, men nu har jag faktiskt saknat honom. Längtat också, givetvis, men jag har saknat mer än jag har saknat någon på evigheter. Det är inte kul på en fläck.
Man saknar och det skaver på insidan. Man tänker tillbaka på sådant man gjort med en vemodig och ångestliknande känsla. Det gör ont i magen och i bröstet. Som om någon river och sliter där inne. Det känns som om att man ska gå sönder inifrån.
Längtan, däremot, är mysigt. Man tänker på det som man ska göra. Tänker på hur kul man kommer ha och hur bra det kommer bli. Man har en lite drömmande känsla som svävar i magen, nästan som fjärilar. Man kan komma på sej själv med att sitta och le när man tänker på det eller den man längtar efter. Hur mysigt som helst!
Snart kommer pappa hem. Då ska jag be honom skjutsa mej hem till Erik. Där ska jag sitta och vänta på att tiden ska gå.
Nu lyssnar jag på "Red Rover" med Rosie Thomas. Den är mysig. Men lite sorglig. Kan inte bestämma vilken vers jag vill lägga in, så jag lägger in hela låten. Det har jag aldrig gjort förut. Coolt.
Red rover, red rover
Send Mary right over
Schoolbooks in her hand
And her shawl over her shoulder
And let her run
Run as fast as she can
Don't let her grow up to be
Like her mother
Heart so unconvinced and her world
So undiscovered
And asking for forgiveness
Not knowing how to forgive.
And oh
Just let her go
And oh
She's beautiful
If you hold her back,
She may never know.
Red rover, red rover,
Send Daniel
Schoolbooks in his hand
And a coat over his shoulder
And let him run
Run as fast as he can
Don't let him grow up to be like his father
Heart so set in stone
And smile so undercover
And opening the door to love,
Never letting love in.
And oh
Just let him go
And oh
He's beautiful
If you hold him back,
He may never know.
Inatt ska jag sova med Erik intil mej. Yay!
Peace out.
Children of men
Jag såg en helt fruktansvärd film igår. Children of men. Den var så hemsk, så otäck, så äckligt verklig. Jag grät genom minst halva filmen. Jag var så arg. Och rädd. Nej usch va hemsk den filmen var. Något sådant vill jag aldrig uppleva.
Nej, jag tänker faktiskt inte berätta vad den handlar om. Jag vill inte gå igenom det i mitt huvud en gång till. Om du absolut måste veta så får du se den själv, men kom inte och säg att jag inte varnade dej!
Nu har Erik åkt till Örebro igen. Bajsörebro. Nej, förlåt, det är inget fel på Örebro, det är en trevlig stad. Men jag föredrar att ha Erik en aning närmare än så... Suck. Träffar honom igen om två vecor. Jag får se till att hålla mej sysslesatt. Jag får försöka komma vad jag gjorde på kvällarna innan jag träffade Erik.. hmm.. Jag kanske får tid till att se på TV. Det var längesen. Coolt.
Jag har läst latin i två veckor nu. Helt sjukt kul.
Nej, det fungerade inte att byta ämne. Jag tänker fortfarande på Erik.
Nu lyssnar jag på "Runaway"
I'm too young to be
Taken seriously
But I'm too old to believe
All this hypocrisy
And I wonder
How long it'll take them to see my bed is made
And I wonder
If I was a mistake
I might have nowhere left to go
But I know that I cannot go home
These words are strapped inside my head
Tell me to run before I'm dead
Chase the rainbows in my mind
And I will try to stay alive
Maybe the world will know one day
Why won't you help me run away
Nu ska jag äta glass. Mycket glass, så det så.
See ya
Nej, jag tänker faktiskt inte berätta vad den handlar om. Jag vill inte gå igenom det i mitt huvud en gång till. Om du absolut måste veta så får du se den själv, men kom inte och säg att jag inte varnade dej!
Nu har Erik åkt till Örebro igen. Bajsörebro. Nej, förlåt, det är inget fel på Örebro, det är en trevlig stad. Men jag föredrar att ha Erik en aning närmare än så... Suck. Träffar honom igen om två vecor. Jag får se till att hålla mej sysslesatt. Jag får försöka komma vad jag gjorde på kvällarna innan jag träffade Erik.. hmm.. Jag kanske får tid till att se på TV. Det var längesen. Coolt.
Jag har läst latin i två veckor nu. Helt sjukt kul.
Nej, det fungerade inte att byta ämne. Jag tänker fortfarande på Erik.
Nu lyssnar jag på "Runaway"
I'm too young to be
Taken seriously
But I'm too old to believe
All this hypocrisy
And I wonder
How long it'll take them to see my bed is made
And I wonder
If I was a mistake
I might have nowhere left to go
But I know that I cannot go home
These words are strapped inside my head
Tell me to run before I'm dead
Chase the rainbows in my mind
And I will try to stay alive
Maybe the world will know one day
Why won't you help me run away
Nu ska jag äta glass. Mycket glass, så det så.
See ya
