Imorrn kommer Eve
Imorrn kommer Eve!!!
Det är mer än ett halvår sedan jag såg henne senast. Shit. Men nu är hon så gott som på väg. Shit igen. Eve gick i min klass på högstadiet, men flyttade sen till Ulricehamn. Men vi har haft kontakt via brev och över msn. Och nu är hon på väg hit.
I vintras, typ första veckan i januari, var jag och Kajsa och hälsade på henne i några dagar. Det var helt sjukt kul! Kajsa kommer inte kunna vara med så mycket den här gången, eftersom hon är bortrest och jobbar, men när hon väl är med får vi se till att ha extra kul.
Jag vet inte riktigt vad vi ska göra hela veckan... En dag ska vi gå på bio. En annan dag ska vi ha filmkväll. Vi ska in till stan minst en dag. Förmodligen fler. Blir det fint väder kanske vi åker och badar. Men sen då? Vad ska vi hitta på sen? Några förslag?
Här har vi ett bevis på det jag skrev i mitt andra inlägg, "Intryck", man kan hålla kontakten om man verkligen vill.Det gäller bara att båda parter vill det. Det är faktiskt inte svårt att skriva ett brev då och då. Jag är väldigt dålig på det dock, så det blir nog högst ett brev i månaden... Men ändå. Då blir det ju bara mer att skriva om när man väl skriver... Det där är en dålig ursäkt. Jag är helt enkelt dålig på att ta tag i saker.
Men imorrn kommer hon hit! Jag kommer kunna se henne och prata med henne samtidigt! Hur coolt som helst! Det var som sagt mer än ett halvår sedan vi sågs sist, ett halvår sedan jag pratade med henne face to face. Och nu är det dags igen.
Eve är den enda som verkligen kan skratta tills hon gråter åt något jag sagt. Det är skitkul, därför jobbar jag hårt för att få henne att skratta. Det är lika kul varje gång. Dessutom så får hon mej att skratta som ingen annan. Hur kul som hels. Skratt är något av det bästa som finns. Man mår aldrig så bra som när man skrattar.
Jag fullkomligt älskar att skratta. Jag kan sitta framför tv:n och skratta högt för mej själv om jag tittar på något roligt. Det är lite pinsamt, men sant. Min syster tycker att jag är lite knasig när jag gör det. Ibland sticker hon in huvudet i mitt rum när jag tittar på något roligt och bara skakar på huvudet. Då skrattar jag ännu mer.
Men något som jag tycker är ännu härligare än att skratta, är att få andra till att göra det. Det är underbart. Särskilt när de skrattar tills de gråter. För man är inte ledsen när man skrattar. Man kanske var ledsen innan, och man kanske blir det igen så fort man skrattat klart, men precis då, under själva skrattandet, är man glad. Kanske till och med lycklig vid vissa tillfällen.
Mer skratt åt folket.
Just nu lyssnar jag på "En apa som liknar dej".
Den som växer och blir stor, vet exakt var värken bor.
Om hon nångång tittat in, in under sitt skinn.
Det är du som väljer så var noga med ditt val.
Det är ändå du som väljer vem du är.
Jag är dina drömmar, jag är den som aldrig säger nej.
Jag är apan som liknar dig.
Jag är lyxvarianten, jag är färgen i filmen om ditt liv.
Jag är apan som liknar dig
Senare ska jag nog över till Linus. Han hade visst fått hem en ny film. "Date movie", tror jag. Så den ska vi se.
Imorrn kommer Eve.
Peace
Märkeskläder och principer
Jag har varit i Sthlm och shoppat. Jag har köpt mina första märkeskläder. Jag skäms en aning. Men man kan inte se på dem att de är märkeskläder, så det gör inget.
Märkeskläder är sååå emot mina principer i vanliga fall, men det var billigt och snyggt, så vad gör man inte? Ibland måste man skita i sina principer. Så är det bara.
Jag brukade ha en massa principer. En massa onödiga saker. Saker som faktisk tinte hade någon ebtydelse. Jag var bara rädd/avundsjuk. Jag var helt emot alkohol, helt emot skolk, helt emot märkeskläder, helt emot dryga brudar, helt emot fester med mera. Nu mera är jag lite mer öppen för allt det där. Anledningen till att jag inte var det tidigare var förmodligen att jag inte kommit i kontakt med det. We're afraid of what we don't know, det är mänskligt.
Något som jag dock alltid kommer vara emot är rökning. Där handlar det om mer än bara principer, men det är en annan historia.
Hittade även ett par snygga skor i Sthlm. Av märket Lacoste. Men dem köpte jag inte. Jag insåg att de faktiskt inte var min stil, utan jag ville bara köpa dem för att det var ett par billiga Lacoste skor. Där hade jag minsann släppt alla hämningar vad det gäller märkeskläder. Som tur var så insåg jag vad som höll på att hända, så jag behärskade mej.
Men det var nära, det var det...
Principer är säkert bra, i lagom mängd. Om man låter bli att göra saker "bara för att" får man ju egentligen inte ut något av det, och vad är då poängen..? Däremot så kanske man har en anledning till varför man t ex inte vill dricka alkohol. Man kanske har föräldrar som super, och då är det ju helt förståeligt att man själv inte vill.
Jag har i alla fall lyckats skära ner på mina principer. Numera är jag rätt nöjd. Jag gör sånt jag vill göra, och är det något jag inte vill göra så låter jag bli. Vare sej det beror på principer eller inte. Numera så handlar det liksom mer om den fria viljan än om principer. För till slut så blir det näsan som om alla principer styr ens liv. Exempel: mina kompisar ska ut och festa en lördag och de frågar om jag vill följa med. Killen jag är intresserad av ska dit, och mina kompisar har hört att han tänkte stöta på mej ikväll. Men eftersom det går emot mina principer att festa och att dricka så tackar jag nej, trots att jag egentligen vill gå. Hur dumt är inte det?
Skit i principerna ibland och köp en snygg tröja från JL istället.
Jag sköpte en skiva med Laleh i Sthlm. Nu lyssnar jag på "Storebror".
Han har en massa fuffens för sig, jag vet inte vad det rör sig om
Härjar ute hela natten, vad han gör det vet?e katten
Kanske något illegalt eller så är han väldigt social
Du vet att den som lever flott och gott han lämnar inga spår
Han flyger högt bland alla moln och glömmer alla år
Men den som lämnar djupa spår i gyttjan varje dag
Har härdat sina dar som år känt minsta andetag
Han lever inte för en framtid
Utan för idag
Nu är min mor sur på mej för att jag sitter vid datorn, Det är alltså bäst att jag går nu.
Peace out
Höjdhopp vore lättare
Jag har varit kär ett tag nu. I Erik. Han har vetat om det i... 108 dagar (jag räknade just ut det), men det gör minsann inte saken lättare. Och jag måste vara galen som skriver om det här, eftersom jag vet att han läser min blogg. Ta det lugnt kära du, det här handlar inte om dej, utan om mej och att jag inte vet hur man är kär. Men jag är kär i dej i alla fall. Puss.
Jag har så jäkla mycket kärlek i mej att jag har en tendens att ösa ur mej alldeles för mycket på en gång när jag får chansen. Det är jättedumt, för det är så man skrämmer bort folk. Ingen klarar av hur mycket kärlek som helst på en gång.
Jag tror att kärlek är något man måste öva sej i. Min körledare brukade jämföra vår sång med höjdhopp: man är tvungen att träna mycket om man vill komma högt. Nyss tyckte jag att jag skulle kunna använda samma liknelse angående kärlek, men nu vet jag inte riktigt hur jag tänkte då... Hur som helst så måste man nog öva sej i kärlek. Man måste träna om man vill bli bra.
Men hur fan övar man sej i att vara kär? Och på att visa det på rätt sätt? I höjdhopp kan man träna sina benmuskler genom tex löpträning. Man kan öva smidighet genom att stretcha. Men i kärlek finns inga benmuskler och jag har ingen aning om hur man stretchar den. Så hur gör man?
Man kan ju alltid bli bättre på det fysiska... Jag menar, det kan man ju faktiskt öva på... Men hur lär man sej att säga "Jag älskar dej" på ett bra sätt? Och hur ska man veta hur ofta man får säga det? Hur många komplimanger får man egentligen ge innan det blir för mycket? Jag har fan ingen aning.
Kärlek är helt klart den farligaste och svåraste sporten i hela världen. Jag borde ha börjat med höjdhopp istället.
Just nu tittar jag på film, men den är rätt värdelös så jag lyssnar på musik samtidigt.
Just nu spelas "Right where it belongs".
What if everything around you,
Isn't quite as it seems?
What if all the world you think you know,
Is an elaborate dream?
And if you look at your reflection,
Is it all you want it to be?
What if you could look right through the cracks,
Would you find yourself... find yourself afraid to see?
What if all the world's inside of your head?
Just creations of your own
Your devils and your gods all the living and the dead
And you're really all alone
You can live in this illusion,
You can choose to believe.
You keep looking but you can't find the woods,
While you're hiding in the trees
Peace out
Filmkväll som blev natt som blev morgon
Som jag sa igår var det filmkväll planerad! Linnéa, Jonte, Sara, Fanny,Erik och Robin var på plats. Vi hade helt sjukt kul, särskilt när vi tittade på "When a stranger calls"... :P Helt sjukt bra sräckfilm, jag satt och var livrädd hela tiden. Mitt i filmen nös Robin och jag skrek rätt ut. Så kan det gå. Jag är så löjlig när det gäller skräckfilmer, men jag älskar dem. Jag skrattar alltid åt mej själv varje gång jag hoppar till eller skriker. Det är helt sanslöst. Efter första filmen var Erik tvungen att lämna oss, eftersom han faktiskt GÖR något på dagarna och därmed måste upp tidigt. Efter "When a stranger calls" kände vi att vi behövde något lättsamt, så då var det Jonas Gardells "Livet" som hamnade i DVD-spelaren. Underbart. Då hade även Sara hunnit avlägsna sej, och Linnéa och Jonte kunde bara titta en stund, sedan var även de tvungna att gå. Klockan var runt midnatt när Fanny blev hämtad av sin syster.
Jag och Robin blev uppe hela natten. Klockan är nu fem i elva, och jag har fortfarande inte gått och lagt mej. Ja jisses.
Det bara blev så. Vi slötittade lite på olika filmer hela natten, och pratade om precis allt. Nattliga samtal is the shit, och det var längesen jag hade ett ordentligt sånt. Så det kändes bra. Vi pratade verkligen om allt möjligt. Hur ska man kunna gå och lägga sej då? Det går liksom bara inte. Någon gång runt två gjorde vi iordning lite te. Klockan fyra blev jag sugen på glass, så vi sa att om vi är vakna när affären öppnar klockan åtta går vi och köper glass. Fem över åtta var vi inne på ica och handlade glass.
Det är en sån lättnad att kunna prata en hel natt på det viset. Det känns så bra. Tyvärr blir det sällan av att jag gör det. Jag vet inte riktigt varför. Det blir liksom bara inte så. Men när det väl händer så älskar jag det. Kanske var det det faktum att jag inte vet när jag får en chans att träffa Robin igen som vi pratade hela natten. Jag menar, man har liksom inget behov att prata så med någon som man träffar nästan varje dag. Även om det också kan vara mysigt, såklart. Men det blir helt enkelt inte av.
Fler nattliga samtal åt folket. Sömn är överskattat.
Jag hoppas att jag får ha fler såna här nattliga samtal. Inte bara med Robin, utan med alla mina vänner. Det finns så mycket att säga som man aldrig säger, och ibland krävs det nog att klockan ska vara fem på natten/morgonen (<- det beror på hur man väljer att se det) för att man ska ta sej för att säga dessa saker. Det kan vara saker om sej själv eller saker i allmänhet. Sånt man funderar på, men bara känns löjligt alla andra timmar på dygnet. Man mår bra av ett nattligt samtal då och då, det tror jag stenhårt på.
Man behöver egentligen inte snacka så mycket heller. Bara genom att titta på film tillsammans med någon hela natten kan man komma varandra nära på ett sätt som man inte gör om man tittar på film på dagtid. Någonting med natten gör oss mottagliga för andra, starkare känslor. Det tror i alla fall jag.
Fler nattliga samtal åt folket. Sömn är överskattat.
Nu lyssnar jag på "Tvivel" (jaa, winnerbäck igen.. jag får inte nog)
Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag
Vi är som personifierade tvåtusental
i ett virrvarr av chanser och val
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?
Nu känner jag mej lite trött, men jag vet inte om det är någon idé att sova nu... Då kommer jag ju inte kunna sova något inatt. Men jo, jag måste i alla fall lägga mej ner en stund, och då kommer jag förmodligen somna. Har jag tur så ringer Erik när han har lunch och väcker mej.
Sov gott, eller vad man nu säger när klockan har passerat elva på förmiddagen..?
Peace
Söndag
Ikväll ska jag ha filmkväll. Helt sjukt nice! Det kommer inte så många, men det blir kul i alla fall. Robin kommer. Han tar tåget hit från Bollnäs. Det ska bli jättekul, med tanke på att det förmodligen blir sista gången jag träffar honom innan han rycker in... Jag ska se till att det bli unforgettable. En kväll man tänker tillbaka på och ler.
-Minns du den där filmkvällen hos Elin?
-Klart jag gör! Fan va kul vi hade..!
-Mm...
Precis så ska det vara. Sen ska man dra samma skämt som drogs på filmkvällen, och man ska skratta precis lika mycket som man gjorde förstagången. Man ska tänka tillbaka, och allt ska bli så väldigt nostalgiskt. Så ska det bli. Shit, jag måste se till att handla nå chips eller nåt...
Just nu ligger min hund, Tess, i soffan och sover. Hon är helt sjukt söt.
Jag tycker om filmkvällar. Det är ett bra sätt att umgås när man är många. Se på en massa bra filmer, trycka i sej en massa onyttigt godis och skratta tillsammans. Lovely. Fler filmkvällar åt folket! Film i sej är ju något helt fantastiskt! Jag älskar att titta på film. Det finns nästan alltis något jag gillar i alla filmer jag ser. Gillar jag inte handlinge så kanske jag tycker om färgerna eller klippningen. Tycler jag inte om dialogerna så kanske jag gillar skådespelarna. Ja, ni fattar.
Jag vill bli skådespelare. Jag verkligen älskar teater. När jag tittar på "vänner", vilket jag gör rätt ofta, kan jag inte sluta tänka på att jag också vill medverka i en sån serie. Jag hoppas att jag får den chansen någon gång. Men jag är realist, så det är inget jag räknar med. Jag nöjer mej med de pjäser jag får vara med i nu. Tidigare i sommar var jag med i "I en annan del av mig". Den är skriven av en kompis till mej, och vi var ett gäng kompisar som satte upp den. Det var jättekul, och det blev jättebra. Om hon skriver något mer hoppas jag att hon vill ha med mej i den pjäsen också.
Teater is the shit.
Nu lyssnar jag förresten på "Kom".
Det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu
Det där att komma på för sent vad man borde sagt, och Du
vet hur det känns, det vet väl jag, jag har kännt dig, jag är van
Jag borde sagt igår, vad jag kom på härom dan
Men nu är allt för sent, nu är det gjort, nu är du dömd
Du blir ett fnask och du är alltid deras fnask, och han är glömd
Men låt dom älta, dividera om vikten i det där
Här får man aldrig göra fel, här får man aldrig göra om
Jag säger KOM
Kom, så ruttnar vi ihop
på alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör
För har man nån gång grävt en grop
åt alla veta-bättre-typer
får man jävlar ligga i och skämmas tills man dör
Sällan Winnerbäck.
Nu ska jag fortsätta titta på "Vänner" och drömma mej bort i mina Hollywood-drömmar.
Peace
Huvudvärk
Erik kom förbi igårkväll. Han lagade mat åt mej. Då blev jag glad. Dessutom gjorde han god mat. Då blev jag ännu gladare.
Jag är helt värdelös på att laga mat. Verkligen VÄRDELÖS. Det mest avancerade jag lagar är pannkakor. Men det gör jag istället jäkligt bra. Så det så. Dessutom kan jag hjälpa till i köket, om någon talar om för mej hur jag ska göra. Det är inga problem. Men då måste jag ha exakta riktlinjer. Om någon säger åt mej att jag ska skära gurkan så måste jag få veta hur jag ska skära gurkan? I stavar? I skivor? Ska den hackas? Ska jag göra tärningar? Jag menar, om man tänker efter så märker man att det finns hur många olika sätt som helst att skära en gurka på.
- Okej, men hur ska jag skära den då?
- Det spelar ingen roll, bara skär den.
- ...
Det är helt enkelt inte så lätt.
Hur många har sett "Girl, interrupted"? Det är en helt sjukt bra film som handlar om en tjej som blir inlagd på ett mentalsjukhus. Där träffar hon diverse knasiga/knäppa människor. Filmen går i princip ut på att hon ska bli frisk, trots att hon inte förstår vad som är fel med henne. Handlingen är väldigt bra, men det som gör filmen så otroligt bra är hur den är gjord. Det är så snygga färger, och klippningen är underbar. Den är väldigt teatralisk.
Se den.
Just nu lyssnar jag på "Elden".
Här färgas molnen i skymning ganska ståtligt över Grand
och det ser lite ut som den där natten när ladan brann, om du minns
Men det var längesen, ja, det var evigheter sen nånting brann, iallafall nära mig!
Har du hittat hem? Ja jag har hört att du har skaffat en lägenhet nu och stadgat dig.
Och det är tjatigt att vara på rymmen jämt,
det är så mycket man borde ha klarat av vid det här laget och bestämt!
Å det har inte samma charm att raggla hem klockan fem
det är inte lika inspirerat nu som 1995, om du minns?
Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp.
Drömmarna och vindarna hjälps åt!
å så fort man tittar neråt så vänder dom hitåt och sjunger:
Vart tog den där elden vägen, vart tog elden vägen?
Nu borde jag snart göra lite mat. Jag ska steka svamp. Och fixa lite strips. Mums! Jag ska bara orka ta mej upp från soffan. Det är lite jobbigt med tanke på att det känns som att huvudet ska ramla ner från axlarna så fort jag rör på mej. Usch för huvudvärk. Men vem vet, det kanske blir bättre om jag får i mej lite mat? It's worth a try.
Har jag tråkigt skriver jag förmodligen ett inlägg till senare. Den som lever får se.
So long!
Intryck
Helt plötsligt så finns de där intill hjärtat, utan någon egentlig anledning.
Jag har precis lärt känna en någon som jag tror kan bli en nära vän. Det känns som om jag har känt honom i hela mitt liv. Trots att jag inte vet särskilt mycket om honom så känns det som att vi har så mycket gemensamt. Som om vi har gått igenom samma saker.
Det har vi inte. Vissa saker är väl någorlunda lika, men långt ifrån allt. Men det känns som om att det vi har varit med om har påverkat oss på samma sätt.
Jag känner honom som sagt inte särskilt väl, men jag hoppas på att få göra det i sinom tid. Han är en sån som jag vill få komma nära, och som jag kanske vågar släppa nära. Jag tror att vi skulle kunna hjälpa varandra på många sätt.
Nya vänner is the shit. Så enkelt är det.
Jag har många vänner, men det betyder inte att jag inte tycket om att träffa nya, tvärtom. Man kan helt enkelt inte ha för många vänner. Det är synd att det ska vara så svårt att hålla kontakten med vissa... Ibland finns liksom inte energin där, trots att man egentligen vill hålla kontakten så blir det liksom inte av. Man får hjälpas åt med det där, så borde det lösa sej.
Min nya vän bor inte i samma stad som jag. Det kan kanske bli ett problem. Nu ska han dessutom åka ännu längre bort härifrån och där kommer han att befinna sej i typ 11 månader. Jag hoppas att vi kan hålla kontakten i alla fall. Det borde inte bli några problem, om vi båda vill det.
Jag vet att jag vill det, och jag tror att han vill det med. Jag hoppas det.
Nu lyssnar jag på "Pity the child".
Pity the child who has ambition
Knows what he wants to do
Knows that he'll never fit the system
Others expect him to
Pity the child who knew his parents
Saw their faults, saw their love die before his eyes
Pity the child that wise
He never asked "Did I cause your distress?"
Just in case they said "Yes."
When I was twelve my father moved out
Left with a whimper -- not with a shout
I didn't miss him -- he made it perfectly clear
I was a fool and probably queer
Fool that I was I thought this would bring
Those he had left closer together
She made her move the moment he crawled away
I was the last the woman told
She never let her bed get cold
Someone moved in -- I shut my door
Someone to treat her just the same way as before.
Tänka sej. Jag har redan skrivit två inlägg. Och jag har bara haft den här bloggen i drygt två timmar. Det kanske kan bli bra det här i alla fall.
Peace
Välkommen till min nya blogg!
Jag har skaffat en blogg. Jag har ingen aning om varför. Jag läste Saras blogg och fick för mej att jag ville ha en jag med. Så nu har jag en blogg. Coolt.
Men vad skriver man i en blogg? Är det typ som en dagbok? Jag har aldrig varit bra på att skriva dagbok, så jag kommer nog inte vara så bra på det här heller... Ska man skriva om vad man ska göra/har gjort under dagen? Eller måste jag dela med mej av mina innersta känslor och tankar? Det tänker jag inte göra. Dem håller jag helst för mej själv, det brukar bli bäst så.
Jag kan ju prova det här med att berätta vad jag ska göra idag.
Pappa och hans gubbgäng har åkt iväg på fjällvandring, så jag är hemma med hunden. Jag sitter fast i vår sketna (men hyfsat mysiga) två tills på tisdag. Hunden är inget vidare sällskap, hon ligger under min säng och sover. Där brukar hon ligga. Det kanske är jättemysigt där under. Man kanske skulle ta och prova någån gång... hmm... Hursomhelst så får jag roa mej själv tills ikväll, då kommer Erik. Yay. ^^
Erik ringde förresten nyss. Jag frågade honom vad man ska skriva i en blogg, och han tyckte att man ska klaga i en blogg. Men jag vet inte vad jag ska klaga om. Jag får återkomma till klagandet senare.
Just nu lyssnar jag på Winnerbäck. Det är inte det insta ovanligt, jag gör det så ofta jag kan. Jag har aldrig fastnat för en artist på det sättet som jag har fastnat för Winnerbäck. Det är helt sjukt. Jag har varit fast i flera månader nu, i vanliga fall brukar min besatthet över artister gå över relativt snabbt. Det är bara min kärlek till Jonas gardell som har bestått längre än den här besattheten. Knasigt.
För jag är kär i Jonas Gardell. Oj vad jag är kär i den mannen. Det är nog rätt sjukligt egentligen. Jag, en snart 17-årig tjej är kär i en homosexuell man som är nånstans run 40. Ja jisses. Men så är det i alla fall. Det är den fula sanningen. Om Jonas varit 20 år yngre och straight så hade jag gjort allt för att få honom. Men som det är nu är det rätt kört, tyvärr.
Just nu lyssnar jag i alla fall på Winnerbäcks "Lång dag".
Jag letar mönster i gatan
Ibland så ser jag nåt system
Ibland så ser jag vart jag skulle
Ibland så ser jag bara sten
Det fanns en spricka
Där solen tog sig in
Där vi andades nåt nytt
Och där våren ömsar skin
Och när jag lagt mig ner hos dig inatt
Så säg att allt är bra
Det har vart en lång dag
Det har vart en lång dag
Helt sjukt bra. Länge leve Winnerbäck.
Nu tror jag att jag har flummat nog för en dag. Jag har i alla fall ingen aning om vad jag ska skriva nu. Jag kommer inte på nåt bra att klaga om, så jag får spara det till en annan gång.
Välkommen till min nya blogg!
Peace out :)
