ElinTerese

Nej, det är inget skämt. Det här är allvarliga saker, och absolut ingenting att skämta om.
Jag har kramat Håkan Hellström. Ja jisses.

Jag och M var på hans konsert i går (fredag). Det var helt fantastiskt. Alla i Gevaliasalen stod upp, så gott som hela tiden. Så jäkla underbart.

Framför oss satt GD's musikrecensent. Han hade väldigt roligt åt att jag och M shakade loss totalt. Men så skrev han en bra recension också. Något annat hade i och för sig varit omöjligt.

Det var ett sådant liv.
Det var ett sådant drag.
Håkan var så engerad i publiken.
Publiken var så engerad i Håkan.
Vi älskar Håkan, och Håkan älskar oss.

När han kom ut på scenen en andra gång sjöng han Kom igen Lena, och klev av scenen. Vi hade platser på 11:raden, och hade inga som helst tankar på att vi skulle komma i kontakt med Håkan. Men jodå. Inte nog med att han faktiskt sprang ut på vår sida av scenen, han sprang ju fram till oss! Kramade om oss och några andra tjejer som rusat dit, sedan ställde han sig på en stol, dansade och sjöng lite, och sprang tillbaka till scenen.

Vi hade helt klart kvällens bästa platser.



Så jävla underbart.

Det jag inte trodde var möjligt.
Det många andra inte trodde var möjligt.
Nu har det hänt.

Jag har slitit. Och jag har kämpat. (typ)
Men nu är det klart.

Ingen mer geografi.
Thank you Lord.

Där är jag nu. Jag och Lisette har betalat för denna dator i en timme. Minsann.

Idag har vi rumlat runt med våra små konfirmander i Stockholm... Det var en upplevelse. Fast värst var det igårkväll, på vandrarhemmet. Ja jisses, säger jag bara... Ett gäng engelsktalande killar stod i vår korridor festade loss. Ordentligt. Och de tyckte att våra 14-åriga konfirmander skulle vara med... Men jag tror jag skrämde bort dem. En av konfirmanderna bad mig förklara för killarna varför vi var i Stockholm, så jag sa"We're from church! We're here to find Jesus!" Jag är inte säker på att han trodde mig, men men. Det är ju faktiskt nästan sant.

Nu sitter vi alltså på t-centralen och väntar på att vårt tåg ska gå. Det är en och en halv timme kvar till dess, ungefär. Lite mer, om man ska vara exakt.

Jag känner mig väldigt trött och flummig. Det förklarar kanske detta osammanhängade inlägg?

M! Vi har köpt en Plupp-bok till Sara!! :D Hur kul är inte det? ^^

Nej. Nu vet jag inte vad jag ska skriva. Haha, jag känner mig som Em^^ Här du det, Em? Hoppas du tar åt dig ;)

Japp. Nepp. Vi säger väl så.

Åh, jag hoppas jag kan sova på tåget.

Det är något särskilt med paj.
Och med chips.

Jag ska också köpa för stora byxor.

Det finns så mycket jag vill göra. Det fnns ännu mer jag vill förändra.

Näst intill varje dag dunsare det ner en katalog eller broschyr från en högskola/ ett universitet som vill hjälpa mig med min framtid. Är det inte fint? Eler så ramlar det in nåt klatshigt: "Vet du inte vad du ska göra efter gymnasiet? Vi har svaret!" Ain't that great?
Men tänk om jag inte söker svar? Tänk om jag vill jobba kvar på Rusta, bara för att det är enklast så?
Det där är inte sant. Jag vill inte jobba kvar på Rusta. Dessutom är det inte enklast så.

Nu blev det fel. Det var inte det här jag skulle skriva om.
Jag skulle skriva om M. Och om J. Där finns det saker att förändra. Där finns det saker att göra. Hjälpa.
Men... nu blev det inte så. Det blir istället ett högst egocentriskt inlägg.
JAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAG.
Typ så.

Det finns så mycket jag vill göra. Men var fasen ska man börja? Enligt E är det enkelt! Man bara söker till allt man vill, och så kan man bestämma sig sen. Det är väl praktiskt? Vad han inte tänker på att han själv - efter två år - fortfarande jobbar kvar på Fiberdata. Så det är kanske inte så enkelt i alla fall. Nu är jag orättvis. I Es fall finns det omständigheter, och det vet jag. Förlåt. Men det skrämmer mig att du fortfarande inte har kommit iväg, trots att du vill så mycket.

Jag vill stå på scen.
Jag vill synas på bioduken.
Jag vill skriva poetiska böcker.
Jag vill jobba som volontär.
Jag vill plugga religion.
Jag vill plugga till socionom.
Jag vill bli psykolog.
Jag vill resa.
Jag vill studera utomlands.
Men jag vill inte bli präst.

Framförallt, så vill jag göra allt bra.
Hör du det?
JagvillJagvillJagvill.

Det finns så mycket jag vill göra.