Tillfällig gäst i ditt liv
Jag var och såg Jonas Gardelss show "Tillfällig gäst i ditt liv" i helgen. Helt underbart! Att jag hade plats på första bänkraden gjorde saken ännu bättre. Han är underbar, den mannen.
Jag har alldrig haft någon riktig idol sådär, men Jonas är helt klart den som kommer närmast... Jag tror att jag har skrvit om honom i ett tidigare inlägg? Om att jag är typ kär i honom? För det är jag i alla fall. Jag älskar hans böcker, hans musik och hans shower. LovelyLovelyLovely.
Den här showen hade något av det mesta: humor (givetvis), snusk, (också en självklarhet egentligen), sång, förnedring av första bänkraden och lite allvar. Precis som det ska vara när Jonas är med, alltså.
Titeln på showen är alltså "Tillfällig gäst i ditt liv", och han tog upp det här med hur olika människor passerar genom våra liv. Vissa stannar länge, andra bara en kort stund. Hur vissa har stor betydelse medan andra inte har någon alls. VIssa minns man för alltid, men andra glömmer man så fort de har försvunnit.
Det han sa var både sant och sorgligt. Tänka sig hur man så fort kan försvinna ur någons liv. Det är nästan lite läskigt. Och undra hur många människor som jag har träffat som jag inte längre minns? Hur många har egentligen passerat utan att lämna något spår i mitt hjärta och sinne? Förmodligen alldeles för många... Undra hur många av dem jag träffat som inte längre minns mej? Ja jisses.
Sånt här tycker jag är lite läskigt. Jag är så rädd att dö utan att någon kommer ihåg mej. Jag vill inte passera obemärkt. Jag vill göra intryck på människor, och på det viset leva vidare. Eller tänk om de jag går i skolan med nu skulle glömma bort mej tills det är dags för en återförening?
-Nej men gud! Hej!!
-Eeh.. Hej..?
-Känner du inte igen mej?
-Nej, jag är ledsen, men det gör jag inte...
-Elin. Elin Öholm. Från SP2K.
-Elin Öholm? Nej, jag är ledsen, det ringer ingen klocka...
Usch vad läskigt.
Det värsta är nog att jag kommer glömma en massa människor genom åren jag med.
Men jag vill göra ett intryck. Ett intryck på människor och ett intryck på världen! När jag kilar vidare, hälsar hem, kastar in handduken, dukar under eller vad man nu vill kalla det så ska världen minnas mej!
Okej, det här är ju inte särskilt orginellt, jag vet... hur många är det inte som tänker så? Måånga. Och jag är då en av dem. Heja oss alla som tänker så! Jag hoppas att vi lyckas!
Just nu lyssnar jag på "It's my life" med No Doubt.
Funny how i blind myself
I never knew if i was sometimes played upon
Afraid to lose
I'd tell myself what good you do
Convince myself
It's my life
Don't you forget
It's my life
It never ends
Jag vill vara mer än en tillfällig gäst i ditt liv. Och jag hoppas att du blir mer än tillfällig i mitt.
Kom ihåg mej :)
Jag har alldrig haft någon riktig idol sådär, men Jonas är helt klart den som kommer närmast... Jag tror att jag har skrvit om honom i ett tidigare inlägg? Om att jag är typ kär i honom? För det är jag i alla fall. Jag älskar hans böcker, hans musik och hans shower. LovelyLovelyLovely.
Den här showen hade något av det mesta: humor (givetvis), snusk, (också en självklarhet egentligen), sång, förnedring av första bänkraden och lite allvar. Precis som det ska vara när Jonas är med, alltså.
Titeln på showen är alltså "Tillfällig gäst i ditt liv", och han tog upp det här med hur olika människor passerar genom våra liv. Vissa stannar länge, andra bara en kort stund. Hur vissa har stor betydelse medan andra inte har någon alls. VIssa minns man för alltid, men andra glömmer man så fort de har försvunnit.
Det han sa var både sant och sorgligt. Tänka sig hur man så fort kan försvinna ur någons liv. Det är nästan lite läskigt. Och undra hur många människor som jag har träffat som jag inte längre minns? Hur många har egentligen passerat utan att lämna något spår i mitt hjärta och sinne? Förmodligen alldeles för många... Undra hur många av dem jag träffat som inte längre minns mej? Ja jisses.
Sånt här tycker jag är lite läskigt. Jag är så rädd att dö utan att någon kommer ihåg mej. Jag vill inte passera obemärkt. Jag vill göra intryck på människor, och på det viset leva vidare. Eller tänk om de jag går i skolan med nu skulle glömma bort mej tills det är dags för en återförening?
-Nej men gud! Hej!!
-Eeh.. Hej..?
-Känner du inte igen mej?
-Nej, jag är ledsen, men det gör jag inte...
-Elin. Elin Öholm. Från SP2K.
-Elin Öholm? Nej, jag är ledsen, det ringer ingen klocka...
Usch vad läskigt.
Det värsta är nog att jag kommer glömma en massa människor genom åren jag med.
Men jag vill göra ett intryck. Ett intryck på människor och ett intryck på världen! När jag kilar vidare, hälsar hem, kastar in handduken, dukar under eller vad man nu vill kalla det så ska världen minnas mej!
Okej, det här är ju inte särskilt orginellt, jag vet... hur många är det inte som tänker så? Måånga. Och jag är då en av dem. Heja oss alla som tänker så! Jag hoppas att vi lyckas!
Just nu lyssnar jag på "It's my life" med No Doubt.
Funny how i blind myself
I never knew if i was sometimes played upon
Afraid to lose
I'd tell myself what good you do
Convince myself
It's my life
Don't you forget
It's my life
It never ends
Jag vill vara mer än en tillfällig gäst i ditt liv. Och jag hoppas att du blir mer än tillfällig i mitt.
Kom ihåg mej :)
Kommentarer
Trackback
