ElinTerese

Det finns så mycket jag vill göra. Det fnns ännu mer jag vill förändra.

Näst intill varje dag dunsare det ner en katalog eller broschyr från en högskola/ ett universitet som vill hjälpa mig med min framtid. Är det inte fint? Eler så ramlar det in nåt klatshigt: "Vet du inte vad du ska göra efter gymnasiet? Vi har svaret!" Ain't that great?
Men tänk om jag inte söker svar? Tänk om jag vill jobba kvar på Rusta, bara för att det är enklast så?
Det där är inte sant. Jag vill inte jobba kvar på Rusta. Dessutom är det inte enklast så.

Nu blev det fel. Det var inte det här jag skulle skriva om.
Jag skulle skriva om M. Och om J. Där finns det saker att förändra. Där finns det saker att göra. Hjälpa.
Men... nu blev det inte så. Det blir istället ett högst egocentriskt inlägg.
JAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAGJAG.
Typ så.

Det finns så mycket jag vill göra. Men var fasen ska man börja? Enligt E är det enkelt! Man bara söker till allt man vill, och så kan man bestämma sig sen. Det är väl praktiskt? Vad han inte tänker på att han själv - efter två år - fortfarande jobbar kvar på Fiberdata. Så det är kanske inte så enkelt i alla fall. Nu är jag orättvis. I Es fall finns det omständigheter, och det vet jag. Förlåt. Men det skrämmer mig att du fortfarande inte har kommit iväg, trots att du vill så mycket.

Jag vill stå på scen.
Jag vill synas på bioduken.
Jag vill skriva poetiska böcker.
Jag vill jobba som volontär.
Jag vill plugga religion.
Jag vill plugga till socionom.
Jag vill bli psykolog.
Jag vill resa.
Jag vill studera utomlands.
Men jag vill inte bli präst.

Framförallt, så vill jag göra allt bra.
Hör du det?
JagvillJagvillJagvill.

Det finns så mycket jag vill göra.