Höjdhopp vore lättare
Det här med att vara kär är något som jag aldrig kommer första. Jag är så fruktansvärt dålig på det, vet inte alls hur man ska bete sej. Vad får man egentligen göra och vad får man inte göra? Hur talar man om för någon att han eller hon är underbar på bästa sätt och hur gör man för att inte skrämma iväg den man är kär i? Jag har fan ingen aning.
Jag har varit kär ett tag nu. I Erik. Han har vetat om det i... 108 dagar (jag räknade just ut det), men det gör minsann inte saken lättare. Och jag måste vara galen som skriver om det här, eftersom jag vet att han läser min blogg. Ta det lugnt kära du, det här handlar inte om dej, utan om mej och att jag inte vet hur man är kär. Men jag är kär i dej i alla fall. Puss.
Jag har så jäkla mycket kärlek i mej att jag har en tendens att ösa ur mej alldeles för mycket på en gång när jag får chansen. Det är jättedumt, för det är så man skrämmer bort folk. Ingen klarar av hur mycket kärlek som helst på en gång.
Jag tror att kärlek är något man måste öva sej i. Min körledare brukade jämföra vår sång med höjdhopp: man är tvungen att träna mycket om man vill komma högt. Nyss tyckte jag att jag skulle kunna använda samma liknelse angående kärlek, men nu vet jag inte riktigt hur jag tänkte då... Hur som helst så måste man nog öva sej i kärlek. Man måste träna om man vill bli bra.
Men hur fan övar man sej i att vara kär? Och på att visa det på rätt sätt? I höjdhopp kan man träna sina benmuskler genom tex löpträning. Man kan öva smidighet genom att stretcha. Men i kärlek finns inga benmuskler och jag har ingen aning om hur man stretchar den. Så hur gör man?
Man kan ju alltid bli bättre på det fysiska... Jag menar, det kan man ju faktiskt öva på... Men hur lär man sej att säga "Jag älskar dej" på ett bra sätt? Och hur ska man veta hur ofta man får säga det? Hur många komplimanger får man egentligen ge innan det blir för mycket? Jag har fan ingen aning.
Kärlek är helt klart den farligaste och svåraste sporten i hela världen. Jag borde ha börjat med höjdhopp istället.
Just nu tittar jag på film, men den är rätt värdelös så jag lyssnar på musik samtidigt.
Just nu spelas "Right where it belongs".
What if everything around you,
Isn't quite as it seems?
What if all the world you think you know,
Is an elaborate dream?
And if you look at your reflection,
Is it all you want it to be?
What if you could look right through the cracks,
Would you find yourself... find yourself afraid to see?
What if all the world's inside of your head?
Just creations of your own
Your devils and your gods all the living and the dead
And you're really all alone
You can live in this illusion,
You can choose to believe.
You keep looking but you can't find the woods,
While you're hiding in the trees
Peace out
Jag har varit kär ett tag nu. I Erik. Han har vetat om det i... 108 dagar (jag räknade just ut det), men det gör minsann inte saken lättare. Och jag måste vara galen som skriver om det här, eftersom jag vet att han läser min blogg. Ta det lugnt kära du, det här handlar inte om dej, utan om mej och att jag inte vet hur man är kär. Men jag är kär i dej i alla fall. Puss.
Jag har så jäkla mycket kärlek i mej att jag har en tendens att ösa ur mej alldeles för mycket på en gång när jag får chansen. Det är jättedumt, för det är så man skrämmer bort folk. Ingen klarar av hur mycket kärlek som helst på en gång.
Jag tror att kärlek är något man måste öva sej i. Min körledare brukade jämföra vår sång med höjdhopp: man är tvungen att träna mycket om man vill komma högt. Nyss tyckte jag att jag skulle kunna använda samma liknelse angående kärlek, men nu vet jag inte riktigt hur jag tänkte då... Hur som helst så måste man nog öva sej i kärlek. Man måste träna om man vill bli bra.
Men hur fan övar man sej i att vara kär? Och på att visa det på rätt sätt? I höjdhopp kan man träna sina benmuskler genom tex löpträning. Man kan öva smidighet genom att stretcha. Men i kärlek finns inga benmuskler och jag har ingen aning om hur man stretchar den. Så hur gör man?
Man kan ju alltid bli bättre på det fysiska... Jag menar, det kan man ju faktiskt öva på... Men hur lär man sej att säga "Jag älskar dej" på ett bra sätt? Och hur ska man veta hur ofta man får säga det? Hur många komplimanger får man egentligen ge innan det blir för mycket? Jag har fan ingen aning.
Kärlek är helt klart den farligaste och svåraste sporten i hela världen. Jag borde ha börjat med höjdhopp istället.
Just nu tittar jag på film, men den är rätt värdelös så jag lyssnar på musik samtidigt.
Just nu spelas "Right where it belongs".
What if everything around you,
Isn't quite as it seems?
What if all the world you think you know,
Is an elaborate dream?
And if you look at your reflection,
Is it all you want it to be?
What if you could look right through the cracks,
Would you find yourself... find yourself afraid to see?
What if all the world's inside of your head?
Just creations of your own
Your devils and your gods all the living and the dead
And you're really all alone
You can live in this illusion,
You can choose to believe.
You keep looking but you can't find the woods,
While you're hiding in the trees
Peace out
Kommentarer
Trackback
