Knaseri, knasera
Det är jobbigt ibland, utan någon egentlig anledning. Allt är tungt och ingenting känns roligt. MAn vill inte vara hemma, man vill inte vara i skolan, man vill inte göra läxor och man vill absolut inte sitta och göra ingenting. JAg har haft två sådana dagar på raken nu, and I'm so sick of it. Jag är allmänt grinig, så jag tänker passa på att be om ursäkt till mina vänner och min familj: FÖRLÅT! Jag är en hemsk människa ibland, who isn't?
Slit och tråk och aldrig något annat, känns det som. Men det stämmer inte. Inte egentligen. Det finns alltid ett skratt här eller där, det är sällan helt mörkt. Men man har en tendens att glömma dessa små ljusglimtar när en hel dag har varit trist. Då ser man bara allt det som har varit dåligt. Knasigt egentligen, men så är det.
Innan dessa två tråkdagar jag haft hade jag det riktigt trevligt. Jag var med Erik i Stockholm i helgen, och det var helt sjukt mysigt. Men sådant tänker man minsann inte på när man mår pyton och tycker att hela världen suger, trots att det faktiskt är sådant man borde tänka på då. Knasigt det med.
Vad mycket knas det finns. Det är till och med knasigt i sej. Vilkt i sin tur är lite lustigt. (Hur många har insett att jag har flummat ur totalt?) Knaseri, knasera, lustigt hit och lustigt dit. Det är bara de roliga hattanra som fattas. (Nu vet inte ens jag vad jag håller på med längre...)
Nu blev det ju så att jag inte skrev om ingenting i alla fall... Jaja. Jag får väl spara det till en annan gång.
Lyssnar just nu på "You touch my heart" med Phil Collins.
And in your darkest hour, hold out your hand for me
Something will guide you, Ill be beside you
And when its rough out there, Im with you everywhere
I will be right behind you if you should fall
Someday you will find everything you look for
Someday you will find a love like mine
When you smile at her you will feel the things you could be
Eyes wide open, looking at me
What can I offer you that youve never seen
Just dont be afraid, someone is watching
You will see, you will see
Peace out!
Inatt
Jag har saknat honom. Jag tycker inte om ordet "saknar". För mej betyder det att man tänker tillbaka på sådant som varit, medan "längtar" syftar på något som kommer att hända. Jag brukar aldrig sakna någon, även om jag längtar rätt ofta, men nu har jag faktiskt saknat honom. Längtat också, givetvis, men jag har saknat mer än jag har saknat någon på evigheter. Det är inte kul på en fläck.
Man saknar och det skaver på insidan. Man tänker tillbaka på sådant man gjort med en vemodig och ångestliknande känsla. Det gör ont i magen och i bröstet. Som om någon river och sliter där inne. Det känns som om att man ska gå sönder inifrån.
Längtan, däremot, är mysigt. Man tänker på det som man ska göra. Tänker på hur kul man kommer ha och hur bra det kommer bli. Man har en lite drömmande känsla som svävar i magen, nästan som fjärilar. Man kan komma på sej själv med att sitta och le när man tänker på det eller den man längtar efter. Hur mysigt som helst!
Snart kommer pappa hem. Då ska jag be honom skjutsa mej hem till Erik. Där ska jag sitta och vänta på att tiden ska gå.
Nu lyssnar jag på "Red Rover" med Rosie Thomas. Den är mysig. Men lite sorglig. Kan inte bestämma vilken vers jag vill lägga in, så jag lägger in hela låten. Det har jag aldrig gjort förut. Coolt.
Red rover, red rover
Send Mary right over
Schoolbooks in her hand
And her shawl over her shoulder
And let her run
Run as fast as she can
Don't let her grow up to be
Like her mother
Heart so unconvinced and her world
So undiscovered
And asking for forgiveness
Not knowing how to forgive.
And oh
Just let her go
And oh
She's beautiful
If you hold her back,
She may never know.
Red rover, red rover,
Send Daniel
Schoolbooks in his hand
And a coat over his shoulder
And let him run
Run as fast as he can
Don't let him grow up to be like his father
Heart so set in stone
And smile so undercover
And opening the door to love,
Never letting love in.
And oh
Just let him go
And oh
He's beautiful
If you hold him back,
He may never know.
Inatt ska jag sova med Erik intil mej. Yay!
Peace out.
Children of men
Nej, jag tänker faktiskt inte berätta vad den handlar om. Jag vill inte gå igenom det i mitt huvud en gång till. Om du absolut måste veta så får du se den själv, men kom inte och säg att jag inte varnade dej!
Nu har Erik åkt till Örebro igen. Bajsörebro. Nej, förlåt, det är inget fel på Örebro, det är en trevlig stad. Men jag föredrar att ha Erik en aning närmare än så... Suck. Träffar honom igen om två vecor. Jag får se till att hålla mej sysslesatt. Jag får försöka komma vad jag gjorde på kvällarna innan jag träffade Erik.. hmm.. Jag kanske får tid till att se på TV. Det var längesen. Coolt.
Jag har läst latin i två veckor nu. Helt sjukt kul.
Nej, det fungerade inte att byta ämne. Jag tänker fortfarande på Erik.
Nu lyssnar jag på "Runaway"
I'm too young to be
Taken seriously
But I'm too old to believe
All this hypocrisy
And I wonder
How long it'll take them to see my bed is made
And I wonder
If I was a mistake
I might have nowhere left to go
But I know that I cannot go home
These words are strapped inside my head
Tell me to run before I'm dead
Chase the rainbows in my mind
And I will try to stay alive
Maybe the world will know one day
Why won't you help me run away
Nu ska jag äta glass. Mycket glass, så det så.
See ya
Och åren bara går och går...
Jag fyllde år förra veckan. Tänk så fort tiden går. Det har gått ett helt år sedan jag fyllde år senast. Det har gått 17 år sedan jag ramlade ut ur mammas mage. Shit. Om ännu ett år är jag 18. Ja jisses.
Allting går så väldigt fort. Inte för fort, det tycker jag inte, men fort. Man hinner liksom inte riktigt med allt det man skulle vilja göra. Istället får man sålla och välja det som man helst vill göra. Och det fungerar rätt bra det med. Så länge man inte missar sådant sopm man verkligen vill göra. För då går tiden för fort.
Men gud, vad är det jag håller på med? Är det någon slags ålderskris det här? Haha, ja jisses... Nyss fyllda 17, och oroar mej för att jag inte ska hinna göra allt jag vill göra i livet. Skärpning nu Elin, livet har ju bara börjat!
Först och främst ska jag klara av gymnasiet. Jag ska ha kul med dem jag tycker om så ofta jag bara kan. Efter gymnasiet vill jag åka till Skottland! Antingen för att plugga historia eller engelska. vad jag vill arbeta med vet jag inte riktigt. Det kan jag fundera på senare.
Jag vill resa och träffa nya människor. Lära mej saker, se saker.
Och så vill jag spela teater. Jag vill stå på en stor scen med massvis av publik. Jag vill spela Shakespeare. Jag vill spela stora pjäser och små pjäser. Jag vill spela stora roller och små roller. Jag vill vara med i film och i serier. Fast helst vill jag nog stå på en scen.
Jag vill inte bli känd, men igenkänd. Jag vill att folk ska se mej på gaton och liksom tycka att de har sett mej någonstans tidigare, men utan att de riktigt kan placera var. Lite mystiskt sådär.
Just nu lyssnar jag på "Look what you've done".
Take my photo off the wall
If it just won't sing for you
'Cause all that's left has gone away
And there's nothing there for you to do
Oh, look what you've done
You've made a fool of everyone
Oh well, it seems likes such fun
Until you lose what you had won
Pappa är bortrest. Lugnt och skönt.
Erik är också bortrest. En aning ensamt.
Nu ska jag äta.
peace!
