Bara vara
Jullov! Wohoo!
Detta firades med att vi gjorde julgodis. Lovely. Varför äter man inte julgodis året om? Visst, det skulle inte vara julgodis längre, men spelar det verkligen någon roll? Vad är det till exempel för fel på året-om-tryffel? I would like it.
När vi sedan började smälla i oss av godiset började det bästa med vår mysiga eftermiddag: själva myset. Det är så överskattat att altid göra saker. Täk att bara sitta ner, fyra tjejer i en soffa, med tv, dator och godis. Allt på samma gång. Inga tvång på att prata hela tiden, inga tvång på att vara så aktiv. Bara vara. Jag älskar att bara vara.
Grejen med att bara vara är att det bara går med dem man känner sig bekväm med. De man inte är rädda att sitta tysta med. För tystnaden kan vara en viktig del i bara-varandet. Det är under tystnad man som bäst bara är.
(Ja, jag inser faktiskt att det blir något flummigt med varianterna av bara vara jag använder, men jag tycker att det är lite charmigt, så jag tänker fortsätta!)
Man kommer varandra närmare också när man bara är. Det tror jag stenhårt på. Kanske just på grund av tystnaden. Som Ronan Keating skulle ha sagt: You say it best when you say nothing at all. Sådant händer bara under ett bra bara vara. Och det hade vi idag! Ett riktigt bra bara varande var det. Minsann.
Jag blev tvungen att lyssna på You say it best when you say nothing at all nu.
It's amazing how you can speak right to my heart
Without saying a word you can light up the dark
Try as I may I can never explain
What I hear when you don't say a thing
The smile on your face let's me know that you need me
There's a truth in your eyes saying you'll never leave me
The touch of your hand says you'll catch me wherever I fall
You say it best, when you say nothing at all
Oh, just det! Om L skulle fråga, så hånglade jag med Malin. Och han störde.
Detta firades med att vi gjorde julgodis. Lovely. Varför äter man inte julgodis året om? Visst, det skulle inte vara julgodis längre, men spelar det verkligen någon roll? Vad är det till exempel för fel på året-om-tryffel? I would like it.
När vi sedan började smälla i oss av godiset började det bästa med vår mysiga eftermiddag: själva myset. Det är så överskattat att altid göra saker. Täk att bara sitta ner, fyra tjejer i en soffa, med tv, dator och godis. Allt på samma gång. Inga tvång på att prata hela tiden, inga tvång på att vara så aktiv. Bara vara. Jag älskar att bara vara.
Grejen med att bara vara är att det bara går med dem man känner sig bekväm med. De man inte är rädda att sitta tysta med. För tystnaden kan vara en viktig del i bara-varandet. Det är under tystnad man som bäst bara är.
(Ja, jag inser faktiskt att det blir något flummigt med varianterna av bara vara jag använder, men jag tycker att det är lite charmigt, så jag tänker fortsätta!)
Man kommer varandra närmare också när man bara är. Det tror jag stenhårt på. Kanske just på grund av tystnaden. Som Ronan Keating skulle ha sagt: You say it best when you say nothing at all. Sådant händer bara under ett bra bara vara. Och det hade vi idag! Ett riktigt bra bara varande var det. Minsann.
Jag blev tvungen att lyssna på You say it best when you say nothing at all nu.
It's amazing how you can speak right to my heart
Without saying a word you can light up the dark
Try as I may I can never explain
What I hear when you don't say a thing
The smile on your face let's me know that you need me
There's a truth in your eyes saying you'll never leave me
The touch of your hand says you'll catch me wherever I fall
You say it best, when you say nothing at all
Oh, just det! Om L skulle fråga, så hånglade jag med Malin. Och han störde.
Jul igen
Jag vill börja med att be om ursäkt för det jag nu tänker erkänna. Många kommer tro att jag är galen, och det är jag också, men det hör inte hit. Men jag ber er, döm mig inte. Är ni beredda?
Jag tycker inte om julen.
(Paus för reaktion)
Hur känns det? Sitt ner en stund, ta ett glas vatten, snart känns det bättre.
Jag kan förklara detta hemska erkännande. Jag är skilsmässobarn. Nu tror jag att vissa av er där ute kan förstå mig, men för er som inte gör det ska jag förklara.
För nio år sedan, ganska exakt, berättade min mamma för pappa att hon inte ville leva ihop med honom längre. Den julen blev den konstigaste någonsin. Sedan dess har det inte blivit så mycket bättre. Det har varit jular fyllda med skuld över att man inte kan vara med båda föräldrarna samtidigt. Hela tiden sitter antingen mamma eller pappa och längtar efter sitt barn. Det får en att känna sig maktlös och full av ångest.
Numera är det bättre. I och med att jag ar blivit äldre, skaffat pojkvän och hela köret så är det nu friare angående var jag kan fira jul. Men varje år så kommer alla känslor tillbaka. Inte kul. Men bara man får gråta en skvätt, muttra lite då och då och hittar ljuspunkter så går det. För givetvis finns det ljuspunkter med julen!
Det alla bästa med julen är maten. Janssons frestelse, sill och potatis, revbensspjäll, ris a la malta och mycket, mycket mer. Jag är alltid på väg att föräta mig, men än sen? Det är ju så in i h****** gott! Och så har vi julens alla lukter. Mmm... Lukten av mammas nybakade julgodis, granen och (förhoppningsvis) lukten av snö.
Något jag funderat över nu på sistone är VARFÖR vi egentligen firar jul..? Jag förstår det där med tradition, men vad är det egentligen för tradition? Nej, detta måste undersökas närmare.
1. Jesus. Många anser att vi firar jul eftersom Jesus föddes då. Men det gjorde han inte. Han är född nångång i april, tror jag det var. Det blev fel i beräkningarna när man bytte mellan den julianska och den gregorianska kalendern.
2. Tomten. Tomten, det är ju en fin gammal svensk tradition. Ja, småtomtar är svenska, men inte han som kommer med julklappar. Han är tysk. Eventuellt är nissarna svenska. Detta kanske innebär att tomtemor har svensnkt påbrå...? Vi har alltså en tysk/svensk tradition.
3. Julklappar. Detta är en engelsk tradition. Från början kallades det typ "boxing", och det gick ut på att man knackade på hos dem man ville och kastade sedan in en liten "present", sedan sprang man därifrån. Det är ju ganska långt ifrån vad vi gör idag.
Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta, men jag har ganska kul, så jag fortsätter lite till.
4. Julgran. Ja, den är tysk den med. Så mycket mer finns inte att säga.
5. Julskinka. Julskinkan är hednisk. Den har vi väl kvar från nån midvinterblot eller nåt... Skinkan har i alla fall representerat Särimner, en galt från asatron. Honom slaktade man varje dag, sedan samlade man ihop benen och så återuppstod han. Mycket praktiskt.
Så ser alltså vår fina tradition ut, egentligen.
Detta är inte bara ett klagoinlägg om julen. Det är så mycket mer. Det är mitt försök att komma in på bloggbanan igen. Inte helt frivilligt, men nästan.
Music for the masses! Just nu srömmar To be with you med Mr Big ut genom högtalarna. Mycket mysig låt.
Hold on little girl
Show me what he's done to you
Stand up little girl
A broken heart can't be that bad
When it's through, it's through
Fate will twist the both of you
So come on baby come on over
Let me be the one to show you
I'm the one who wants to be with you
Deep inside I hope you feel it too
Waited on a line of greens and blues
Just to be the next to be with you
Nej, det här har jag inte tid med. Jag har filosofi att göra.
Ciao!
Jag tycker inte om julen.
(Paus för reaktion)
Hur känns det? Sitt ner en stund, ta ett glas vatten, snart känns det bättre.
Jag kan förklara detta hemska erkännande. Jag är skilsmässobarn. Nu tror jag att vissa av er där ute kan förstå mig, men för er som inte gör det ska jag förklara.
För nio år sedan, ganska exakt, berättade min mamma för pappa att hon inte ville leva ihop med honom längre. Den julen blev den konstigaste någonsin. Sedan dess har det inte blivit så mycket bättre. Det har varit jular fyllda med skuld över att man inte kan vara med båda föräldrarna samtidigt. Hela tiden sitter antingen mamma eller pappa och längtar efter sitt barn. Det får en att känna sig maktlös och full av ångest.
Numera är det bättre. I och med att jag ar blivit äldre, skaffat pojkvän och hela köret så är det nu friare angående var jag kan fira jul. Men varje år så kommer alla känslor tillbaka. Inte kul. Men bara man får gråta en skvätt, muttra lite då och då och hittar ljuspunkter så går det. För givetvis finns det ljuspunkter med julen!
Det alla bästa med julen är maten. Janssons frestelse, sill och potatis, revbensspjäll, ris a la malta och mycket, mycket mer. Jag är alltid på väg att föräta mig, men än sen? Det är ju så in i h****** gott! Och så har vi julens alla lukter. Mmm... Lukten av mammas nybakade julgodis, granen och (förhoppningsvis) lukten av snö.
Något jag funderat över nu på sistone är VARFÖR vi egentligen firar jul..? Jag förstår det där med tradition, men vad är det egentligen för tradition? Nej, detta måste undersökas närmare.
1. Jesus. Många anser att vi firar jul eftersom Jesus föddes då. Men det gjorde han inte. Han är född nångång i april, tror jag det var. Det blev fel i beräkningarna när man bytte mellan den julianska och den gregorianska kalendern.
2. Tomten. Tomten, det är ju en fin gammal svensk tradition. Ja, småtomtar är svenska, men inte han som kommer med julklappar. Han är tysk. Eventuellt är nissarna svenska. Detta kanske innebär att tomtemor har svensnkt påbrå...? Vi har alltså en tysk/svensk tradition.
3. Julklappar. Detta är en engelsk tradition. Från början kallades det typ "boxing", och det gick ut på att man knackade på hos dem man ville och kastade sedan in en liten "present", sedan sprang man därifrån. Det är ju ganska långt ifrån vad vi gör idag.
Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta, men jag har ganska kul, så jag fortsätter lite till.
4. Julgran. Ja, den är tysk den med. Så mycket mer finns inte att säga.
5. Julskinka. Julskinkan är hednisk. Den har vi väl kvar från nån midvinterblot eller nåt... Skinkan har i alla fall representerat Särimner, en galt från asatron. Honom slaktade man varje dag, sedan samlade man ihop benen och så återuppstod han. Mycket praktiskt.
Så ser alltså vår fina tradition ut, egentligen.
Detta är inte bara ett klagoinlägg om julen. Det är så mycket mer. Det är mitt försök att komma in på bloggbanan igen. Inte helt frivilligt, men nästan.
Music for the masses! Just nu srömmar To be with you med Mr Big ut genom högtalarna. Mycket mysig låt.
Hold on little girl
Show me what he's done to you
Stand up little girl
A broken heart can't be that bad
When it's through, it's through
Fate will twist the both of you
So come on baby come on over
Let me be the one to show you
I'm the one who wants to be with you
Deep inside I hope you feel it too
Waited on a line of greens and blues
Just to be the next to be with you
Nej, det här har jag inte tid med. Jag har filosofi att göra.
Ciao!
