Och åren bara går och går...

Jag fyllde år förra veckan. Tänk så fort tiden går. Det har gått ett helt år sedan jag fyllde år senast. Det har gått 17 år sedan jag ramlade ut ur mammas mage. Shit. Om ännu ett år är jag 18. Ja jisses.

Allting går så väldigt fort. Inte för fort, det tycker jag inte, men fort. Man hinner liksom inte riktigt med allt det man skulle vilja göra. Istället får man sålla och välja det som man helst vill göra. Och det fungerar rätt bra det med. Så länge man inte missar sådant sopm man verkligen vill göra. För då går tiden för fort.

Men gud, vad är det jag håller på med? Är det någon slags ålderskris det här? Haha, ja jisses... Nyss fyllda 17, och oroar mej för att jag inte ska hinna göra allt jag vill göra i livet. Skärpning nu Elin, livet har ju bara börjat!

Först och främst ska jag klara av gymnasiet. Jag ska ha kul med dem jag tycker om så ofta jag bara kan. Efter gymnasiet vill jag åka till Skottland! Antingen för att plugga historia eller engelska. vad jag vill arbeta med vet jag inte riktigt. Det kan jag fundera på senare.
Jag vill resa och träffa nya människor. Lära mej saker, se saker.
Och så vill jag spela teater. Jag vill stå på en stor scen med massvis av publik. Jag vill spela Shakespeare. Jag vill spela stora pjäser och små pjäser. Jag vill spela stora roller och små roller. Jag vill vara med i film och i serier. Fast helst vill jag nog stå på en scen.

Jag vill inte bli känd, men igenkänd. Jag vill att folk ska se mej på gaton och liksom tycka att de har sett mej någonstans tidigare, men utan att de riktigt kan placera var. Lite mystiskt sådär.

Just nu lyssnar jag på "Look what you've done".

Take my photo off the wall
If it just won't sing for you
'Cause all that's left has gone away
And there's nothing there for you to do


Oh, look what you've done
You've made a fool of everyone
Oh well, it seems likes such fun
Until you lose what you had won


Pappa är bortrest. Lugnt och skönt.
Erik är också bortrest. En aning ensamt.

Nu ska jag äta.
peace!


Svängrum och fiske

Jag var på begravning igår. Farfars begravning. Usch.

Jag trodde inte att det skulle vara så hemskt som det var... Jag kände ju trots allt inte gubben. Jag minns inte ens när jag träffade honom sist. Men oj så hemskt det var. Jag grät som en tok.

Det var väldigt fint. Mycket blommor och så. Men kistan... Den var också jättefin, det var den, men... den var ju så liten... Hur ska farfar kunna ligga i den? Visst, han var inte särskilt stor, men han har ju inget svängrum! Jo, okej, han är död, men i alla fall. Hans kropp kommer ligga i den kistan vem-vet-hur-länge, och han har inget svängrum. 
Dessutom ligger han på fel ställe. Han är begravd i skogskyrkogården i Gävle, och det är en jättefin kyrkogård, men det duger inte. Farfar borde vila vid en älv där han kan fiska. För farfar älskade att fiska.

Så han har inget svängrum och inte kan han fiska. Suck. 

Det ultimata, tycker jag, är att han skulle få bli begravd uppe i Jämtland, vid älsven som ligger vid vår stuga, det är nämnligen i den stugan han föddes och vid den älven som han växe upp. Det var där han älskade att fiska.

Nu lyssnar jag på "Hate (Ireally don't like you)".
Now that it's over,
you can't hurt me.
Now that it's over,
you can't bring me down.


All i wanted was your
Love, love, love, love, love, love.


Hate is a strong word,
but i really, really, really don't like you.
Now that it's over
I don't even know what I liked about you.
Brought you around,
and you just brought me down.
Hate is a strong word,
but I really, really, really dont like you

Nej, nu ska jag leka med mitt nya photoshop! Spana in resultatet på http://elinjag.bilddagboken.se!
Peace

"What ever you do, do it good..!"

Sommarlovet är slut. Och det fick en underbar avslutning..! Jag var med Erik (bara det räcker egentligen, men vänta, det blir bättre!) i Vittersjö hos hans morföräldrar.

Har du varit i Vittersjö någon gång? Där är det... ja, underbart är väl egentligen det enda ord som passar. Huset ligger mitt is kogen precis vid sjön. Lovely. Jag och Erik tog bussen i måndags morse, och hem åte vi inte förren i onsdags klockan 17. Tre underbara dagar i ett paradis. Det har dessutom varit sol så gott som hela tiden.
Ibland har man helt enkelt tur.

Vi har metat, åkt ut med båten, fikat en massa, lagt pussel, bara suttit i solen, promenerat i skogen och fotat. Dessutom har vi lekt med en av familjens två hundar, Molly. Hon är lite crazy, men underbar i alla fall. En riktig kelgris. Hon är lite för stor för att vara en knähund, hon är en korsning mellan springer spaniel och golden retriever, men det förstår hon inte riktigt utan klättrar gärna upp i någons knä i alla fall. Typ hur mysigt som helst. Lovely.

Och idag började alltså skolan. Skönt att få träffa alla igen, men nu har ju mitt lilla gäng splittras... I min nya klass finns ju bara jag och David kvar... Vi måste klara oss utan de andra. Det kan bli hårt, men vi får helt enkelt göra vårt bästa! Be strong!
Det fanns även en del helt nya ansikten i klassen. Spännande.
Och nya ämnen! Jag ska läsa kultirhistoria och latin i år. Spännande.

Jag lånade skivor på musikbiblioteket för första gången idag! Hur kul som helst! Lyssnar på dem nu. Just nu lyssnar jag på "Express yourselfe".

What ever you do, do it good.
What ever you do, do it good. All right...


It?s not what you look like, when you?re doin´ what you?re doin´.
It?s what you?re doin´ when you?re doin´ what you look like you?re doin´!


Express Yourself!
Express Yourself!


They?re doin´it on the moon, yeah...
In the jungle too.
Everybody on the floor, now.
Jumpin´ like a kangaroo.
So let the horns do the thing they do, yo...


Some people have everything, and other people don?t.
But everything don?t mean a thing if it ain´t the thing you want.


Express Yourself!
Express Yourself!


Imorgon ska jag på begravning. Jag vill inte. Men jag ska.

Peace out, kamrater och alla ni andra.

Kongresen: slut

Hemma igen. Efter en tuff och lång vecka i Örebro. Jag har sovit i ungefär 13 timmar inatt, och jag skulle nog ha kunnat sova längre om inte jag vaknat av att telefonen ringde. Ja jisses vad jag var trött.

Kongressen var... intressant. PÅ både gott och ont. Jag har lärt mej så mycket om politik den här veckan. Både om olika frågor, men också om hur saker och tinga kan gå till... Och det har väl inte bara varit roligt, tvärtom. De var förjävligt. Det är så jävla sjukt. Jag tänker inte gå in på några detaljer, men låt mej säga såhär: folk kan göra mycket för att få sin vilja igenom.
Jag var inte där som ombud, utan som "tomte". Jag och Daniel, som också var tomte, skulle se till att ombuden var nöjda. Vi skulle se till att de fick något att äta om de blev hungriga och att de fick något att dricka om de var törstiga, och så vidare. Jag är så glad att jag inte var ett ombud.

Jag tänker börja med att berätta om allt det dåliga med veckan.
-Farfar dog i måndags. Det är egentligen ingen stor grej, eftersom han har varit död för mej ganska länge... Men jag var så trött att det liksom inte gick att låta bli att gråta. Hade jag varit hemma hade jag nog inte gråtit.
-Folk gör vad som helst för att få som de vill, därmed kunde det bli lite dålig stämning.
-Vi fick sova 17 timmar på fyra nätter. Inte så kul, men man vande sej efter typ två dygn.
-Man var tvungen att klä upp sej och gå på en jävla kongressfest... Det var värsta banketten och folk gick omkring i värsta balkläder. Själv hade jag en otvättad kjol med en ostrucken och förstor blus. Jag kände mej som den fulaste tjejen alive. Det var inte det minsta kul, men det kändes bättre efter att jag fått bryta ihop.
-Under banketten var det komikern Peter Wahlbeck som stod för underhållningen. Han hade gubbhumor som gick ut på sexistiska och rasistiska skämt. Hur smart är det att dra sådana i ett rum fullt med 600 politiskt aktiva? Många där inne hade feminism och antirasism som hjärtefrågor. Han var verkligen helt sjuk i huvudet den komikern. Jag skrattade inte åt ett enda jävla skämt han drog.
-Vi var tvungna att springa till tåget när vi skulle hem.

Hmmm... Ja, det är allt dåligt jag kan komma på för stunden, så nu går jag vidare till det roliga.
-Gänget från gävleborg var hur härligt som helst! Vi fick oss några skratt tillsammans.
-Jag har lärt mej mycket.
-Outlandish spelade på kongressfesten, då kunde jag släppa allt. Helt plötsligt försvann alla andra, och jag stod och dansade in a world of my own. Då och då släppte jag in några andra, Erik tillexempel. Och fanny och de andra från Gävleborg, men oftast fanns bara jag. Jag och musiken. Det var underbart. Det var nog enda gången på hela veckan som jag slappnade av på riktigt.
-Det var en tjej som gick upp till Peter Wahlbeck när han uppträdde, så han sa: "Åh, här kommer en ur publiken! Säg något till publiken!" och så gav han henne micken. Då sa hon: "Du borde sluta nu, du är inte rolig." Hela salen applåderade åt henne. Då blev Wahlbeck lite illa till mods. Han berättade klart skämtet han var mitt i, sen gick han av scenen och åkte hem. Gud så skönt. Då kom Tage G Petterson, och han var ju faktisk rolig. De skulle ha anställt honom för att underhålla istället.
-Alla lyckades komma med tåget.

That's about it...

Trots att det var så mycket skit så ångrar jag inte att jag åkte. Det var skönt att få upp ögonen för det. Det känns som att jag har vuxit en aning, jag känner mej inte lika blåögd längre, på något vis. Det var en bra erfarenhet. fast än det var jobbigt många gånger.

Winnerbäck har varit min räddning under veckan. När jag behävde honom fanns han där för mej. Tack.
Nu lyssnar jag på "Hugger i sten".
Jag dricker glögg
Med balkong dörren öppen inatt
Jag är så trött på alla mail och koder
Jag vill ha dig här på riktigt inatt
Och suga liv ur din halspulsåder
Ja för en doft av sommarens sista dagar
När vinden blåser in ifrån England


Som du sa det kan vara svårt att bli riktigt nöjd
Det är så lätt att fantisera
Och mina tankar och minnen står mig upp i halsen
Men mycket vill ha mera
Och jag har kvar av sommarn om du behagar
Om du behagar komma hem från England
Jag har väl knappast lärt mig nåt sen sist
Nej inte jag
Men dina ord ligger och gnager här dag efter dag

Nu orkar jag inte tänka mer. Nu blir det bilder på bilddagboken istället! (elinjag.bilddagboken.se)
Peace out, kamrater och alla ni andra!


Kongressen

Nu har Eve åkt hem. Hon åkte imorse.
Det var gelt sjukt kul att ha henne på besök! Synd att det blir så sällan... Jaja, man får göra det bästa av de stunder man får istället.

Imorrn sticker jag iväg på kongress. Jag är glad att jag inte åker som ombud, den pressen skulle jag aldrig klara av... Suck. Det kommer säkert bli skitkul, men jobbigt. Som fan. Och det kommer lite olägligt just nu. Det mesta kommer lite olägligt just nu. Men det blir nog bra. Särskilt eftersom både Erik ovh Fanny också kommer vara där.

Äsch, vilken negativ stämning det blev! Klart det kommer bli kul!!!
Är det så man ska göra? Ska man låssas att man är taggad? Blir man det då?
Usch, jag brukar säga att det hänger på attityden och att saker och ting blir vad man gör dem till, men det är inte så jäkla lätt. Jag inser det, trots att jag själv säger att det är lätt. Faktiskt. Jag tycker om pep-talk, men det är svårt att tro på den ibland. Erik försökte peppa mej idag, men det var inte det minsta trovärdigt eftersom även han är lite... Vad ska man säga... Negativt inställd för stunden. Vi får väl peppa varandra han och jag. Och imorrn träffar jag Fanny, då kommer det nog kännas roligare. Som alla som känner henne vet blir ju saker ofta lite roligare om Fanny är i närheten.

Jag försökte ringa Robin för en stund sen, men jag har ju klantat bort hans nummer... Jag fick ett sms från honom i veckan, men det var inte hans nummer. I sms:et skrev han att han skaffat Halebp, så jag antig att han fått ett nytt nummer då, så jag raderade det gamla. Men så var det ju inte. Han hade inga pengar på sin mobil utan lånade sin kompis för att skicka ett sms till mej. Så jag har pratat med Robins kompis, men inte med Robin. Jaja, Robins kompis skulle säga till honom att jag ringt. Suck igen.

Det är varmt. Jag sitter på mitt rum och svettas. Men jag borde packa.

Nu lyssnar jag på "From Yesterday".
He's a stranger to some
And a vision to none
He can never get enough,
Get enough of the world


For a fortune he'd quit
But it's hard to admit
How it ends and begins
On his face is a map of the world
(A map of the world)
On his face is a map of the world
(A map of the world)
From yesterday, it's coming!
From yesterday, the fear!
From yesterday, it calls him
But he doesn't want to read the message here

Nej, nu måste jag packa. Skriver väl igen när jag kommer tillbaka från kongressen.
Peace out!


Märkeskläder och principer

Jag har varit i Sthlm och shoppat. Jag har köpt mina första märkeskläder. Jag skäms en aning. Men man kan inte se på dem att de är märkeskläder, så det gör inget.
Märkeskläder är sååå emot mina principer i vanliga fall, men det var billigt och snyggt, så vad gör man inte? Ibland måste man skita i sina principer. Så är det bara.

Jag brukade ha en massa principer. En massa onödiga saker. Saker som faktisk tinte hade någon ebtydelse. Jag var bara rädd/avundsjuk. Jag var helt emot alkohol, helt emot skolk, helt emot märkeskläder, helt emot dryga brudar, helt emot fester med mera. Nu mera är jag lite mer öppen för allt det där. Anledningen till att jag inte var det tidigare var förmodligen att jag inte kommit i kontakt med det. We're afraid of what we don't know, det är mänskligt.

Något som jag dock alltid kommer vara emot är rökning. Där handlar det om mer än bara principer, men det är en annan historia.

Hittade även ett par snygga skor i Sthlm. Av märket Lacoste. Men dem köpte jag inte. Jag insåg att de faktiskt inte var min stil, utan jag ville bara köpa dem för att det var ett par billiga Lacoste skor. Där hade jag minsann släppt alla hämningar vad det gäller märkeskläder. Som tur var så insåg jag vad som höll på att hända, så jag behärskade mej.
Men det var nära, det var det...

Principer är säkert bra, i lagom mängd. Om man låter bli att göra saker "bara för att" får man ju egentligen inte ut något av det, och vad är då poängen..? Däremot så kanske man har en anledning till varför man t ex inte vill dricka alkohol. Man kanske har föräldrar som super, och då är det ju helt förståeligt att man själv inte vill.

Jag har i alla fall lyckats skära ner på mina principer. Numera är jag rätt nöjd. Jag gör sånt jag vill göra, och är det något jag inte vill göra så låter jag bli. Vare sej det beror på principer eller inte. Numera så handlar det liksom mer om den fria viljan än om principer. För till slut så blir det näsan som om alla principer styr ens liv. Exempel: mina kompisar ska ut och festa en lördag och de frågar om jag vill följa med. Killen jag är intresserad av ska dit, och mina kompisar har hört att han tänkte stöta på mej ikväll. Men eftersom det går emot mina principer att festa och att dricka så tackar jag nej, trots att jag egentligen vill gå. Hur dumt är inte det?

Skit i principerna ibland och köp en snygg tröja från JL istället.

Jag sköpte en skiva med Laleh i Sthlm. Nu lyssnar jag på "Storebror".
Han har en massa fuffens för sig, jag vet inte vad det rör sig om
Härjar ute hela natten, vad han gör det vet?e katten
Kanske något illegalt eller så är han väldigt social


Du vet att den som lever flott och gott han lämnar inga spår
Han flyger högt bland alla moln och glömmer alla år
Men den som lämnar djupa spår i gyttjan varje dag
Har härdat sina dar som år känt minsta andetag
Han lever inte för en framtid
Utan för idag

Nu är min mor sur på mej för att jag sitter vid datorn, Det är alltså bäst att jag går nu.
Peace out


Filmkväll som blev natt som blev morgon

Som jag sa igår var det filmkväll planerad! Linnéa, Jonte, Sara, Fanny,Erik och Robin var på plats. Vi hade helt sjukt kul, särskilt när vi tittade på "When a stranger calls"... :P Helt sjukt bra sräckfilm, jag satt och var livrädd hela tiden. Mitt i filmen nös Robin och jag skrek rätt ut. Så kan det gå. Jag är så löjlig när det gäller skräckfilmer, men jag älskar dem. Jag skrattar alltid åt mej själv varje gång jag hoppar till eller skriker. Det är helt sanslöst. Efter första filmen var Erik tvungen att lämna oss, eftersom han faktiskt GÖR något på dagarna och därmed måste upp tidigt. Efter "When a stranger calls" kände vi att vi behövde något lättsamt, så då var det Jonas Gardells "Livet" som hamnade i DVD-spelaren. Underbart. Då hade även Sara hunnit avlägsna sej, och Linnéa och Jonte kunde bara titta en stund, sedan var även de tvungna att gå. Klockan var runt midnatt när Fanny blev hämtad av sin syster.

Jag och Robin blev uppe hela natten. Klockan är nu fem i elva, och jag har fortfarande inte gått och lagt mej. Ja jisses.

Det bara blev så. Vi slötittade lite på olika filmer hela natten, och pratade om precis allt. Nattliga samtal is the shit, och det var längesen jag hade ett ordentligt sånt. Så det kändes bra. Vi pratade verkligen om allt möjligt. Hur ska man kunna gå och lägga sej då? Det går liksom bara inte. Någon gång runt två gjorde vi iordning lite te. Klockan fyra blev jag sugen på glass, så vi sa att om vi är vakna när affären öppnar klockan åtta går vi och köper glass. Fem över åtta var vi inne på ica och handlade glass.

Det är en sån lättnad att kunna prata en hel natt på det viset. Det känns så bra. Tyvärr blir det sällan av att jag gör det. Jag vet inte riktigt varför. Det blir liksom bara inte så. Men när det väl händer så älskar jag det. Kanske var det det faktum att jag inte vet när jag får en chans att träffa Robin igen som vi pratade hela natten. Jag menar, man har liksom inget behov att prata så med någon som man träffar nästan varje dag. Även om det också kan vara mysigt, såklart. Men det blir helt enkelt inte av.
Fler nattliga samtal åt folket. Sömn är överskattat.

Jag hoppas att jag får ha fler såna här nattliga samtal. Inte bara med Robin, utan med alla mina vänner. Det finns så mycket att säga som man aldrig säger, och ibland krävs det nog att klockan ska vara fem på natten/morgonen (<- det beror på hur man väljer att se det) för att man ska ta sej för att säga dessa saker. Det kan vara saker om sej själv eller saker i allmänhet. Sånt man funderar på, men bara känns löjligt alla andra timmar på dygnet. Man mår bra av ett nattligt samtal då och då, det tror jag stenhårt på.
Man behöver egentligen inte snacka så mycket heller. Bara genom att titta på film tillsammans med någon hela natten kan man komma varandra nära på ett sätt som man inte gör om man tittar på film på dagtid. Någonting med natten gör oss mottagliga för andra, starkare känslor. Det tror i alla fall jag.
Fler nattliga samtal åt folket. Sömn är överskattat.

Nu lyssnar jag på "Tvivel" (jaa, winnerbäck igen.. jag får inte nog)
Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag
Vi är som personifierade tvåtusental
i ett virrvarr av chanser och val
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå


Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?

Nu känner jag mej lite trött, men jag vet inte om det är någon idé att sova nu... Då kommer jag ju inte kunna sova något inatt. Men jo, jag måste i alla fall lägga mej ner en stund, och då kommer jag förmodligen somna. Har jag tur så ringer Erik när han har lunch och väcker mej.

Sov gott, eller vad man nu säger när klockan har passerat elva på förmiddagen..?
Peace


Huvudvärk

Jag har huvudvärk. Jag hatar att ha huvudvärk. Mest på grund av att jag inte tycker om att äta tabletter. Jag vet inte varför, men jag undviker alla slags mediciner så långt som jag bara kan. Det ska krävas världens migrän för att jag ska stoppa i mej en alvedon. Jag är lite smålöjlig sådär, men men. That's just me: the weirdo. Jag trivs med att vara lite (eller mycket, det beror på vem man frågar) knasig.

Erik kom förbi igårkväll. Han lagade mat åt mej. Då blev jag glad. Dessutom gjorde han god mat. Då blev jag ännu gladare.
Jag är helt värdelös på att laga mat. Verkligen VÄRDELÖS. Det mest avancerade jag lagar är pannkakor. Men det gör jag istället jäkligt bra. Så det så. Dessutom kan jag hjälpa till i köket, om någon talar om för mej hur jag ska göra. Det är inga problem. Men då måste jag ha exakta riktlinjer. Om någon säger åt mej att jag ska skära gurkan så måste jag få veta hur jag ska skära gurkan? I stavar? I skivor? Ska den hackas? Ska jag göra tärningar? Jag menar, om man tänker efter så märker man att det finns hur många olika sätt som helst att skära en gurka på.
     - Okej, men hur ska jag skära den då?
     - Det spelar ingen roll, bara skär den.
     - ...

Det är helt enkelt inte så lätt.

Hur många har sett "Girl, interrupted"? Det är en helt sjukt bra film som handlar om en tjej som blir inlagd på ett mentalsjukhus. Där träffar hon diverse knasiga/knäppa människor. Filmen går i princip ut på att hon ska bli frisk, trots att hon inte förstår vad som är fel med henne. Handlingen är väldigt bra, men det som gör filmen så otroligt bra är hur den är gjord. Det är så snygga färger, och klippningen är underbar. Den är väldigt teatralisk.
Se den.

Just nu lyssnar jag på "Elden".
Här färgas molnen i skymning ganska ståtligt över Grand
och det ser lite ut som den där natten när ladan brann, om du minns

Men det var längesen, ja, det var evigheter sen nånting brann, iallafall nära mig!
Har du hittat hem? Ja jag har hört att du har skaffat en lägenhet nu och stadgat dig.
Och det är tjatigt att vara på rymmen jämt,
det är så mycket man borde ha klarat av vid det här laget och bestämt!

Å det har inte samma charm att raggla hem klockan fem
det är inte lika inspirerat nu som 1995, om du minns?

Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp.
Drömmarna och vindarna hjälps åt!
å så fort man tittar neråt så vänder dom hitåt och sjunger:
Vart tog den där elden vägen, vart tog elden vägen?


Nu borde jag snart göra lite mat. Jag ska steka svamp. Och fixa lite strips. Mums! Jag ska bara orka ta mej upp från soffan. Det är lite jobbigt med tanke på att det känns som att huvudet ska ramla ner från axlarna så fort jag rör på mej. Usch för huvudvärk. Men vem vet, det kanske blir bättre om jag får i mej lite mat? It's worth a try.

Har jag tråkigt skriver jag förmodligen ett inlägg till senare. Den som lever får se.
So long!

Välkommen till min nya blogg!

Jag har skaffat en blogg. Jag har ingen aning om varför. Jag läste Saras blogg och fick för mej att jag ville ha en jag med. Så nu har jag en blogg. Coolt.
Men vad skriver man i en blogg? Är det typ som en dagbok? Jag har aldrig varit bra på att skriva dagbok, så jag kommer nog inte vara så bra på det här heller... Ska man skriva om vad man ska göra/har gjort under dagen? Eller måste jag dela med mej av mina innersta känslor och tankar? Det tänker jag inte göra. Dem håller jag helst för mej själv, det brukar bli bäst så.

Jag kan ju prova det här med att berätta vad jag ska göra idag.
Pappa och hans gubbgäng har åkt iväg på fjällvandring, så jag är hemma med hunden. Jag sitter fast i vår sketna (men hyfsat mysiga) två tills på tisdag. Hunden är inget vidare sällskap, hon ligger under min säng och sover. Där brukar hon ligga. Det kanske är jättemysigt där under. Man kanske skulle ta och prova någån gång... hmm... Hursomhelst så får jag roa mej själv tills ikväll, då kommer Erik. Yay. ^^

Erik ringde förresten nyss. Jag frågade honom vad man ska skriva i en blogg, och han tyckte att man ska klaga i en blogg. Men jag vet inte vad jag ska klaga om. Jag får återkomma till klagandet senare.

Just nu lyssnar jag på Winnerbäck. Det är inte det insta ovanligt, jag gör det så ofta jag kan. Jag har aldrig fastnat för en artist på det sättet som jag har fastnat för Winnerbäck. Det är helt sjukt. Jag har varit fast i flera månader nu, i vanliga fall brukar min besatthet över artister gå över relativt snabbt. Det är bara min kärlek till Jonas gardell som har bestått längre än den här besattheten. Knasigt.

För jag är kär i Jonas Gardell. Oj vad jag är kär i den mannen. Det är nog rätt sjukligt egentligen. Jag, en snart 17-årig tjej är kär i en homosexuell man som är nånstans run 40. Ja jisses. Men så är det i alla fall. Det är den fula sanningen. Om Jonas varit 20 år yngre och straight så hade jag gjort allt för att få honom. Men som det är nu är det rätt kört, tyvärr.

Just nu lyssnar jag i alla fall på Winnerbäcks "Lång dag".
Jag letar mönster i gatan
Ibland så ser jag nåt system
Ibland så ser jag vart jag skulle
Ibland så ser jag bara sten

Det fanns en spricka
Där solen tog sig in
Där vi andades nåt nytt
Och där våren ömsar skin

Och när jag lagt mig ner hos dig inatt
Så säg att allt är bra

Det har vart en lång dag
Det har vart en lång dag


Helt sjukt bra. Länge leve Winnerbäck.

Nu tror jag att jag har flummat nog för en dag. Jag har i alla fall ingen aning om vad jag ska skriva nu. Jag kommer inte på nåt bra att klaga om, så jag får spara det till en annan gång.

Välkommen till min nya blogg!
Peace out :)


Nyare inlägg
RSS 2.0